Så var det dags för mvc i vecka 32/33

Magen hade inte växt, lite bättre blodtryck, ett bra socker och fina hjärtljud på 144. När hjärtljuden och livmoderns susande fyllde rummet blev Livs blå ögon stoora. Det är mäktigt att höra även för mig och hon kanske minns precis hur det lät där inne. När BM klämt och kännt och konstaterat ett huvud fixerat sig så har jag nu resten av dagen haft ordentliga smärtsamma sammandragningar, hann bli riktigt rädd att nåt var på gång. Hoppas nu på en lugn natt då en em/kväll med denna oro, yoga andning och en B på kvällsjobb har gjort mig enormt trött. Lilla fina vän du måste stanna där inne ett par veckor till.