Och idag tar vi nya tag. Gårdagens oliv var på lite bättre humör men mammigheten är stor, och båda barnen drar i var sin hand och vill att jag ska komma. Att sitta på golvet går fint, det är det dom vill men efter 2 sekunder är jag ointressant och de leker i sin egen värld. Men tro inte att jag kan få gå och göra något annat, nej efter ett par minuter har jag två som drar i mina kläder igen och Viggos uppfodrande stämma: Mamma kom! Mamma sätt dig, sätt dig. Sött! Men när det börjar kurra i små magar och allas tålamod tryter så slutar det ofta med att någon får bli lite ledsen för mamma måste laga mat. När sedan ena hjärtat somnat och det andra myser vi med i soffan då svämmar hjärtat över av alla kärlek. När så en lugn kväll förbytts i två skrikande, ledsna barn som till slut somnar flera timmar senare. Ja då bränner mina tårar på kinderna, jag känner hur jag inte orkar, känner mig som en dålig förälder som inte orkar. Som har sagt till på skarpen, som inte orkat leka exakt hela dagen. Men samtidigt så vet jag att jag orkar, jag vet att jag måste sätta gränser för min tvåring, jag vet att man inte kan leka 24/7. Ändå kan jag känna att jag misslyckats.
Men idag är en ny dag, idag finns inga tårar ännu,idag är en alldeles vanlig vardag, men kom ihåg att det är ju vardagen som är livet, inte bara en transport mot helgen. Ta vara på den IDAG och tänk inte "till helgen" eller "sen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar