torsdag 26 mars 2015

Torsdagslängtan

En sen kväll till blev det för maken att jobba denna vecka. Gillar inte dessa oplanerade jobbkvällar. Nåja. Ute är det sol men jag ligger under en filt medans Idun sover sin vila ute i vagnen. Jag skriver, tänker, andas, vilar en rygg som gnäller och knakar lite. I morgon står det 4 arbetstimmar för han jag lever livet med och det är så skönt. För nästa vecka är kort och så väntar ett långt påsklov. Ett lov som mycket väl kan innehålla både skidor och båtliv! I morgon ska vi grädda våfflor ute till lunch då vi missade våffeldagen igår. Jag letar med ljus och lykta efter ett järn att ha på elden, luskammar loppisar men icket. Men när jag minst anar det kommer jag nog ramla över ett! Har även upptäckt att jag så hemskt gärna vill ha en sådan där gammal kaffepanna som kan kokar kaffe i på spisen men den måste ha magnetisk botten för att passa vår häll. Så när jag ser en på Veckans Allehanda eller Pingst kyrkans second hand så måste jag testa, än så länge ingen lycka för den får inte se ut hur som helst heller. Om jag drömmer så ska den se ut som den mormor hade eller så en le cruset som visslar! En vän skrev så fint om att ha med sig dem man älskar men som inte finns här nu, att vissa saker bär så vackra minnen att man nästan känner hur personerna finns här i och med att jag har deras saker. I mitt vardagsrum står ett gammalt syskrin som var min mormors- det passar inte in men just därför så passar det. Och däri står min mormors namn och precis som hon så har jag knappar, nålar, stickor och lappar här. En bit av henne som lever här hos oss. Morfars fina klocka hänger på vår vägg och tänk vi har fått den att fungera! Om min morfar sett det här huset hade han genast fixat en list här, en postlåda där, trädgården hade fått hjälp av hans gröna fingrar. Och framför allt tror jag han hade njutit av att se sina barnbarnsbarn leka och springa, gärna gett dem karameller och lärt dem snickra. Mina fina morfar som luktade tobak och tulo. Tror du och Gry hade passat som handen i handsken.

onsdag 25 mars 2015

Att ha amnings hets med sig själv

Tankarna snurrar, Idun är liten till växten. Ammar fritt ännu men inte på dagen då hon äter mat. Men nätterna är upphackade av dålig sömn, snuttande och jag känner att min ork sinar. Att ha läst och att veta och att kunna råda andra till trots så knyts hjärtat av oro dåligt samvete och insomnia när jag nu tänker ta ett aktivt val att sluta. Rätt , fel? Amma länge till, tänk om det är mitt sista dun som ligger där vi bröstet och myser? En natt borta med vänner och god mat- tänk om hon bara gråter? Får hon men för livet? Jag är hennes snutte och tutte för hon har ingen annan- jo en liten kanin har hon som ska ligga i ansiktet när hon sover. 10 månader gammal är hon nu, Hedvig slutade när hon var lika gammal. samvetskval och ett hjärta som vill göra så rätt som det bara går mot henne och mot mig.

söndag 22 mars 2015

Att ta vara på sista dagarna i backen

Ja för så är det, att så många dar till med skidor och pulkor blir det nog inte, och även denna påsk kan vi se öppet vatten och kanske kanske få sjösätta båten, precis som i fjol. Så vi röjde av hemmet packade matsäcken och mötte upp vänner i backen för lunchgrillning och när solen sen valde att gå i moln och vinden vände till det kyligare slaget då packade vi ihop och barnen var trötta och benen tunga.

fredag 20 mars 2015

Rocka sockor och bära vitt

Nästan alla dagar idag är någots dag, bullen, kladdkakan,vitlöken sov ni hajjar. Även bröstcancer, hjärtebarn osv har egna dagar/månader. Idag ska vi bära olika sockar för att uppmärksamma downs syndrom och andra olikheter även bära vitt för alla de små hjärtan som aldrig fick slå så länge på jorden. Jag tänker att jag uppmärksammar alla dessa saker varje dag, utan att på något sätt bära olika kläder eller köpa ett märke. Varenda dag ska vi värna om de som har de svårt, de som sörjer och de som kämpar, alla dagar är ALLAS dagar och jag tänker lite extra just idag på de som kämpar, sedan om de är sorg, sjukdom eller något annat det spelar ingen roll. Vi behöver alla någons hjälp eller tanke någon gång. Men visst är det fint och bra att uppmärksamma lite ibland men tänker att det får inte glömmas alla andra dagar <3

torsdag 19 mars 2015

När tröttheten väller in som tung dimma

Så var dessa 12 dagar över, jag slappnar av och tröttheten bara rullar in som en grå massa och lägger sig tung över mina sinnen. Att få dela ansvaret, att kunna stänga av och veta att någon annan kan ta bajsblöjan, ropet om hjälp. Att jag inte alltid måste vara på alerten och få tugga maten och svälja innan jag måste studsa upp för att hjälpa någon- det gör mig så in i norden trött. Som att all samlad trötthet bara knockar mig. Ute idag är vädret alldeles utmärkt för en vilsam dag, det är grått och slaskigt. Städet får vänta en stund tror inte dammet flyttar sig men för en med städmani så är det stort att ligga här under filten när dunet sover <3 men jag måste för att behålla vett och sans. Sömn- ingen kan leva utan. Inte ens den där bebisen som nattsuddar. Vad gör ni denna gråa torsdag? en bukett orangeröda krispiga tulpaner är en färgklick att vila ögonen på och jag kan nästan känna lukten av det där gröna.

tisdag 17 mars 2015

Det går fort nu

På bara några dagar har hon börjat stå, men det är svårt när man inte kan sätta sig sen.

lördag 14 mars 2015

Att ha vårvintern här

Ja nu är den här, vårvintern. Underbart. 1,5 månad tidigt men men inget gnäll nu. Nu ska vi njuta av den där första solens skarpa strålar, blek men så livgivande vacker att återse. Fåglarna kvittrar i kapp, nattkylan gör att värmen på dagen gör skidspåren och backen intakta ännu ett par veckor. men det går undan nu. Is planer till påsk får bytas mot att sjösätta båten verkar det som. Vi packar picknick nästan varje dag skönt att fika mellis ute på gården eller uppe skogen ( mamman njuter av mindre smulor inne! ) Skönt när 2,5 åringen också kan vara ute då jag måste in och byta en blöja eller röra ihop en gröt åt Idun. Jag tankar sol och tänker att den gör mig pigg, så jag orkar. Några dar till sen får vi krama den där pappan igen.

fredag 13 mars 2015

Att vara ensam

När barnen äntligen somnat. Även den minsta och klockan är halv nio, jag plockar, det är tyst, orken tar slut och jag landar i soffan- när ingen finns att dela dagen med. Det är då jag saknar dig så det gör ont, det är då jag känner mig otrygg och mardrömmarna smyger sig på. Jag vet även att jag kommer vakna ett flertal gånger under natten och att komma ner i djupsömn är svårt för att inte säga omöjligt. Visst jag fixar det för det är så här livet är men jag gillar det inte. När dagens enda vuxensamtal är Viggos fröknar på skolan och nån konversation per sms med vän då känner jag mig ensam. Visst längtar jag efter ensamma kvällar ibland men då är det ett eget val och till natten är det vi två igen. Att ensam axla ansvar, mediciner, svåra samtal och frågor är tungt. Just nu är det rörigt på olivens förskola avdelning och tyvärr hon som sitter i kläm i en grupp där hon är den som är ny bland 18 andra barn. Jag kan bara hoppas att de nu förstår allvaret och påbörjar ett arbete för att styra och leda tjejgänget rätt. De är ju dessa barn hon ska dela sin skolgång med. Mammahjärtat värker man vill ju bre ut sin vingar och skydda dem från allt ont, blir en käftsmäll när man inser att ens barn blivit sårat. Jag älskar dig min andra halva, du gör mig hel och min luft lättare att andas. Axlarna sjunker när vi är två att axla det svåra.

Hon reser sig

Så ställde hon sig upp mot soffan, överlycklig! Men hur man sen sätter sig ner, nja det var inte lika lätt!

tisdag 10 mars 2015

4 år sedan

Idag för fyra år sedan kom hon snabbt till världen efter att ha retat sina föräldrar några gånger ;) knappt två timmar från start till mål.Tänk att jag satt där hos dig Ulrica och inte fattade att det var dags trots att värkarna kom i strida strömmar och din ide om att jag skulle lämna barnen hos dig den lyssnade jag inte på utan vi åkte hem för att ringa efter er ;) SÅ självklar från första stund den där trean. Som trots klumpfot och operation , gips med mera är den lilla akrobaten i familjen. Ett muskelpaket med en vilja av stål och kärlek för miljoner. Det lilla stora hjärtat så fullt av omtanke och kärlek. En egen kanin var ju det som stod högst på listan och det har du nu fått <3 Alltid en glimt i ögat och bus som lurar men snäll. Du kryper ner på morgonen under mitt täcke och ger mig en kram och pussar så jag ska kliva upp och göra dig frukost. Ett litet Gryn som inte tar någon skit och inte gillar frukt ! Lilla fina unge jag och pappa och dina syskon älskar dig och jag hoppas du ska få växa och gro utan att de där glittriga ögonen ska slockna och att du ska älska och bli älskad vad du än väljer för väg att vandra här i livet. Ett mammahjärta har alltid tankar och aningar om hur saker och ting är och det jag vet med säkerhet är att du är en stark liten person med mycket känslor som du redan kan sätta ord på. Idag är det dig vi firar!

söndag 8 mars 2015

Jag är ingen superkvinna som orkar dygnet runt

Idag ställdes flertalet aktivitetr in såsom träningar, när bebisen gråtit och inte somnat före 04.00 då är inte ens kaffe å mascara räddningen. Fint fika främmande även idag! Solen på nosen och stund med barnvagn och bulla med sällskap det är livet på en pinne. Och jag ber till högre makter om en bättre natt. Kan det vara vattkopps vaccinet?

lördag 7 mars 2015

Att fira en soon to be 4 åring

Idag har vi kalasat för vår fina som blir fyra på tisdag. Vi smygstartade igår med mormor och idag har vi haft många vänner och kompisar här, jag gissar att det blir några spridda kalasgäster under veckan som kommer också. Det värmer att vi har så många som vill fira vår dotter, så många vänner som finns i vårt liv. När vi berättade att hon får en kanin av oss då kom tårarna och jag kände hur mitt eget hjärta svällde och svämmade över av kärlek för denna lilla fina starka stora personliget som är vår Gry. Så full av empati och kärlek till djur och vänner och hela sin omvärld, en känslomagnet. Som känner av när någon behöver en kram som frågar fröken på dagis hur det är och tittar med sina stora ögon på henne tills hon nästan börjar gråta och säger att nä det är nog inte så bra, då lägger min dotter armarna om henne och kramar henne ( fått detta återberättat av fröken i fråga på Grynets avdelning) Så är hon även mot sina kompisar och alla i sin närhet. Hon räddar grodor och spindlar och gråter när de rymt eller vi fått släppa ut dem i det fria, hon vill ha fiskar i en hink på sommaren och gärna fyra kaniner i sin säng.Hon skuttar upp som en sol på morgonen och kryper ner tätt intill bara för att kramas och sen ska vi gå upp. Hon tar ingen skit och står upp för det hon vill och de hon älskar. Men även tårar kan lätt komma då hon kan känna sig otroligt påhoppad och kränkt om man höjer rösten eller blir arg, en känslomänniska. Som vet rätt och fel och när kompisar eller vuxna gör fel då blir hon arg och ledsen, mer än en gång har hon satt sin mamma på plats. Så då får mamman be om förlåt vi pratar och sen får man pussar och kramar <3 Har tydligt förklarat att hon älskar bara tjejer. Hon ska sluta med välling den dagen hon fyller fyra år och tuttarna slutade hon ju med bara rakt av. När hon säger något så är det så, hon tvekar aldrig för hon har redan tänkt klart innan hon säger något. Det är en stor själ i en liten kropp. Och jag och pappa älskar dig till tidens slut vi kommer alltid finnas här, även när det blåser hårt och du kanske känner dig illa behandlad då finns vi här, vår famn kan du alltid vila i. Jag hoppas du ska fortsätta vara full av integritet, känslor och våga säga det du känner och tycker, stå upp för dem du älskar. Och cirkuskonsterna- snälla fortsätta uttrycka din lycka med hela din kropp min älskade lilla gryta!!

onsdag 4 mars 2015

9 månaders Idun

Fick vaccin i måndags mot vattkoppor, klappar händer, skrattar med de där ursöta två små risgrynen! Bankar saker mot varandra och pincettgreppet sitter där sen tidigare. Men matvägrar sedan fem dagar inte ens brösten duger ?? Inte förkyld , tänder? Allt har vi provat till och med bullar och glass... bvc gav inte mycket hjälp idag och fortsätter det måste vi vända oss till sjukhuset, man är så maktlös när barnen inte äter.

Några dagar där havet möter himlen

Vi har trotsat slasket och åkt skidor och pulka, eldat och fikat ute- trötta barn, trötta vuxna. Enda smolket har vart att Idun matvägrar av okänd anledning. Vänner , kaniner, hundar och ungar i en salig röra!