onsdag 25 mars 2015
Att ha amnings hets med sig själv
Tankarna snurrar, Idun är liten till växten. Ammar fritt ännu men inte på dagen då hon äter mat. Men nätterna är upphackade av dålig sömn, snuttande och jag känner att min ork sinar. Att ha läst och att veta och att kunna råda andra till trots så knyts hjärtat av oro dåligt samvete och insomnia när jag nu tänker ta ett aktivt val att sluta. Rätt , fel? Amma länge till, tänk om det är mitt sista dun som ligger där vi bröstet och myser? En natt borta med vänner och god mat- tänk om hon bara gråter? Får hon men för livet? Jag är hennes snutte och tutte för hon har ingen annan- jo en liten kanin har hon som ska ligga i ansiktet när hon sover. 10 månader gammal är hon nu, Hedvig slutade när hon var lika gammal. samvetskval och ett hjärta som vill göra så rätt som det bara går mot henne och mot mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är så svårt! Jag förstår dina känslor men har inget råd som gör det lättare. Helge ammade betydligt längre än sina syskon och skulle förmodligen ha ammat fortfarande om jag inte styrt bort det, det var med ångest jag bestämde att 11 månader fick räcka. Sömnbristen var total och så här i efterhand råder det ingen tvekan om att det var rätt beslut.. Man känner själv när det är dags, när det känns mer jobbigt än mysigt.
SvaraRaderaJa Ida det är så svårt. Har många långtidsammar i närheten och man överöses av info om hur bra det är. men om jag aldrig får sova ordentligt hur bra är det då? nu på morgonen kröp hon fram själv och stod lutad över mig och ammade, kan man ta fram maten kanske man kan äta en macka ;)
SvaraRadera