Ska vi ge oss på en summering?

Ja Idun fyllde ett maj lillplutten, i januari började alla utredningar om tillväxten, ett år senare står vi på ruta nästan ett igen. Det vi kan konstatera är att hon rent mentalt och motoriskt växer som hon ska! Jag sökte skola, kom in men sa nej och ja det var rätt val då det med en ettåring utan helt ok immunförsvar och bebis i magen hade blivit alltför många vabb dagar. Ja en sexa valde att flytta in och vi hoppas bebisen bor kvar några veckor in på det nya året! Lika häftigt varje gång, omvälvande och så fyllt av kärlek. Jag hoppade på en kurs på universitetet men nja den var inget för mig, men de gav lite nya tankar och öppnade ögonen mer inför hur vi och samhället påverkar våra barn , genus handlade kursen om, främst i media. Oliven började också skolan! Viggo ettan- stort, stora barn men ändå så små <3 Hedvigs ögon utreds vidare men det går segt. Hon är en bestämd dam blyg, introvert men smart, slår oss ofta på fingrarna med surfplattor och tankar om världen. Vi hann måla huset mellan regnskurarna men tur det finns presenningar ;) Fina vänner förlorade allt i en brand och gjorde det vi kunde för att hjälpa. Kaniner flyttade in till Grys förtjusning på hennes födelsedag! Några kusiner föddes och andra underbara små liv. Livet är rikt på vänner barn och kärlek och nu ser vi med nervositet fram emot vart denna bebis bestämmer sig för att födas, i hallen? i en ambulans efter vägen? Gott slut och gott nytt på er alla där ute.

Barnmorskan och tulpaner

Finns det nåt härligare än krispiga tulpaner? Tveksamt! Å så här inför det nya året känns det perfekt på mitt bord, en planta med krokusar lämnades i vita villan på vägen hem från trädgården. Vad påminner om våren mer än krokusar? Sen vet jag att de har en plats i hjärtat hos den som öppnade dörren och fick dem. Världens bästa barnmorska fick leta busiga bebbens hjärtljud då "sven" bara sparkade och simmade undan,idag hade jag med mig Hedvig som fascinerat lyssnade och bekymrat kollade på medans de stack mig armen och fingret. Magen hade växt 2 cm sen förra veckan så 29 nu och järnet hoppat upp från bottennoteringen 122 till 132! socker på 5,2 trots nyintagen frukost med vaniljlatte och ett blodtryck på 1110/60. Svängde in på sköterskemottagningen också för att kolla Heddans ögon men som jag redan anat så är det hennes vaglar och ögon som strular inte en ögoninflamation. Bara vänta på besöket på ögon den 26 januari.

v 30

Oh my God! vart tog denna resa vägen bara några ynka veckor kvar. Magen är stor och jag är trött orken räcker liksom inte till allt man vill göra. Städa tar flera dar tex. Oron gör sig påmind ibland också, kommer allt gå bra även denna gång? HINNER VI? Spricka är min fasa... och föda hemma utan hjälp. Jullov är väldigt skönt, vi kan dela på allt vad gäller barn och hem och helt klart gör han mer av det tunga, lyfta osv. Idag blev det kaffe för mig och Heddan på stan med Ingrid och sen luch hela familjen och lite ärenden. Oliven fick bada med fina vännen igår så pappan i huset tog Gry och Viggo och simmade på em. Heddans ögon ser hemska ut igen och hon vill vila så det har vi gjort. Sova middag är så skönt! När man kan och får ska man helt klart passa på!

Alltså detta med gravidhormoner

Börjat packa bb väskan, tvätta upp minikläder, komplettera med nåt nytt. Så hittar jag i vanlig ordning INTE den lilla vita silkesmössan som alla mina barn haft, en likadan som jag hade när jag var liten, med en liten spets som går ner i pannan. Finns här till exempel http://www.minimundus.se/artikel.php?kid=104-127-145&mall=lista.php&id=1827. Känslan när allt sköljer över en att jag bara vill sätta mig ner på golvet å grina som en trulig treåring. Känns fånigt men samtidigt så jag känner just nu. Att hela livet hänger på den där mössan.

Vart har jag lagt det`?

Ett paket är borta och jag vete tusan vart jag lagt det... sista paketen ska slås in och vi ska smaka på julmaten men barnen var pirriga så det blir en sen kväll gäsp. Jag är så lycklig att fina familjen N M flyttat nära och döttrarna är de bästa vänner. Fint som snus. Nya bilen är hämtad och står på gården man rycker liksom till varje gång man ser den och tror någon ska plinga på dörren ;)

Mystiskt illamående och flimmer för ögonen

Ledde till ett mvc besök men allt var ok med mig och "sven". Förutom att järnet störtat ner på 122 från 149, inte lågt alls för att vara så här gravid men för mig som ligger på en 150 i vanliga fall är det lågt och min kropp kan reagera så blev till att köpa järn och be alla att ge mig deras BÄSTA tips mot förstoppning...suck. Gry hängde med och fick sina öron kollade då hon grät hela natten mot måndagen mellan oss i sängen å jo en solklar otit. Liv fick mammatid på em då hon hängde med på stan. De andra höll till ute i nysnön, åkte pulka och rastade kaniner!

Jullov

Små flingor faller från himlen, solen orkar knappt över horisonten längre. Sista paketen ska handlas. Barnen som går i skola har sina sista dag idag med fackeltåg och julfika. Idun är inte sig själv och jag bävar för någon sorts sjukdoms epedemi nu lagom till ledigheten. Jag var på julkonsert igår kväll- fylld av julkänsla när jag kom hem! Höften och ryggen säger ifrån allt mer och snart kommer väl huset att övertas av dammråttor... världsliga ting jag vet men som stör när man är hemma och ser dem. En liten kusin såg dagens ljus igår och vi längtar så efter den som finns i magen nu <3

Så kom den, kylan

Från att ha hållit sig kring en 14-16 minus hela dan igår så sjönk det raskt medans vi åt pepparkakor och glögg i soffan och landade på 21 minus där vi 23 tiden. När solen idag orkar sig upp över horisonten blev det "bara" 18 och nu är vi där på en 22 minus igen. Jag har hasat runt i tjocksockar och kofta fladdrande ljus och bakat limpor , Hedvig åt degen- kan ju inte tycka den är så god. Idun sov ute på fm men nu får hon försöka vila inne då hennes förfrusna hand inte gillade att bli lite sval. Dax att ta fram voksin- uberåkpåsendeluxe! Såna här gånger är det skönt hon är liten och fortfarande ryms! Två trotsar kylan och mörkret och täljer pinnar ute. En pysslar och tvi isch sover som sagt. Jag har fått en enormt sug av en gran inne så vart hittar man en fin plastgran till rimligt pris? Vill bara bädda, boa, köpa söta bebiskläder hmm hormonerna svallar tror jag bestämt!

En dag med en hinna av dimma

Inte förrens jag satt där i min mosters kök, barn härjandes och min andra moster grattade Viggo som har dopdag i morgon insåg jag att idag är det 7 år sedan. 7 år sedan Viggos dop förbereddes, men vi väcktes av telefonen och en hysterisk lillebror i andra änden. Och jag bara klädde oss in i bilen och sedan lågorna- huset som inte längre fanns utan åts upp av lågorna. Vet ni hur högt en brand låter? Det är öronbedövande det där ljudet av lågorna som dånar när de får mer syre och styrka. Jag minns också ilskan som uppstod när fotografer, människor som bara skulle ut och kika då de hört på polisradion vad som hänt. Kolla på vaddå? Vårt lidande, vår ångest, vår sorg? Vad får man ut av det undrar jag än idag. Vad gör att folk "olycksturistar" fotar bränder och trafikolyckor? Mitt i en sorg valde vi att fira dop. En skön dag, en fin dag att vila i med vänner och släkt men även en oresonlig ilska mot en bror som valde att inte närvara. Idag kan jag förstå att han var förlamad av sorg medans mitt sätt att hantera var att köra på. Alla är vi olika men just då tyckte jag han valde bort mig. Sedan följde månader av ovisshet, ett nytt liv flyttade in i min mage och när de sista trådarna knyttes sparkade hon livligt och påminde mig om att livet går vidare. Och han lever ju vidare på ett sätt genom och inom oss. Så dimman så legat som en hinna över dagen har fått sin förklaring och jag tänder ett ljus och väntar på att klockan ska slå in oss i luciadagen, dopdagen, ljusets dag.

Idag ska det lussas på alla möjliga håll

Vi laddar för lusse på förskolan, Viggo och Liv får se Luciatåg på skolan igår åt maken julmiddag igen..jag vill också ha julmat typ nyss. Just nu vill jag ha en massa men allt växer i munnen, näsan är täpp, njuren gör ont och jag tror det är en fem kilos bebis därinne- känner mig som valross då vila är ledordet. kram på er från denna gravida mamma

Livet tar egna vägar

Börjar med att skriva att bebis mår fint. Men veckan har innehållit många tårar, oro och smärta. Jag tar en dag i taget och är tacksam för dina sparkar därinne. Även lycko-tårar då mina 3 fina har haft fullt upp med sex konserter av Glittrande Julkort! Hedvig och Idun satt alldeles hänförda av musiken och skratten trots att det höll på en timme. Kusin Ludvig från Stockholm har vi också hunnit träffa. Men det är dags att lyssna på kroppen nu, men man vill så mycket. Snö, regn, halka alla väder har vi hunnit ha också den gågna veckan men barnen åker madrass och är mer än gärna ute bara det är vitt. Jag önskar väl lite mera snö och lite mindre is.

Hydronefros

Eller kanske gallan? Hur som ultraljud på njuren, ont som tusan med "värkar" svårt att kissa men ingen uvi. Dagen efter är man mör som överkörd av tåget och trött. Rådet från röntgen vara att söka gyn akut vid nästa anfall. Tyvärr ligger alltid livmodern mer åt häger och trycker då på den högra urinledaen och njuren blir förstorad- nu var min inte alls så påverkad. Man hoppas att detta går till sig när bebis är ute. Magen ligger dock prick på normalkurvan och bebis hade 154 fina hjärtslag <3 men orolig blir man ju. Nu vet jag att det "bara" är jag som lider av detta och inte bebisen.