En vecka i hostans och foglossningens tecken

Måndagkväll satt den där, smärtan från helvetet och jag var säker på att samma sak som hände med Hedvig skulle hända nu men med en helt annan utgång då veckorna ännu inte är till våran fördel vid en förlossning. Efter mycket ringande och vart hör man , specmödravården kan man bara ringa mellan 7-7.45 , gyn sa att dit skulle jag inte, förlossnigen tyckte inte heller det men sa att om jag åkte till akuten så skulle deras läkare komma ner. Så vi gjorde så, "harry" hade det bra, inget tecken på en avlossning utan det måste vara hostan som ger smärtan, en muskel som inte längre vill. Om jag ville kunde jag få träffa kirurgen ifall jag trodde det var gallen, avböjde och åkte hem, hann få veta att sänkan var lite förhöjd men då jag inte har feber så. Men så efter en vecka till med hosta, en rygg som värker, på em kan jag knappt röra mig så skriker jag så ont gör det, när den där muskeln/ligamentet gör ont ja då kan jag inte andas av smärta, bara profylax andas när det börjar släppa. Taggen av oro vill inte släppa den sitter där, att det som hände sist ska hända igen. Så igår en akuttid innan stängning på vårdcentralen 25 minuter senare, en kur med Kåvepenin mot bronkit, sänkan hade stigit men brist på feber och snor och annat tyder inte på nån influensa eller lunginflamation. Tyvärr orsakar detta pencellin ett hemskt illamående..huvva inte igen.