Prinsen

Han som för lite drygt fem år sedan gjorde entre i våra liv. Som chockade oss med plusset på stickan, allt var nytt, allt var ovant, men underbart. Vi växte och det gjorde han också. Så självklar från första stund, här i gula huset i vårt nya liv fick han sin start och vi också. Han sov med oss, dagarna var långa och sköna,en liten filur är han ;) Jag kan alla små egenheter, jag känner vartenda födelsemärke och ärr på hans kropp,vattkoppor, ett jack från en tevebänk. Jag har sett den lilla bebisen växa och nu ikväll satt en pojke framför mig i soffan. Han är lång han är skranglig, fötterna lite för stora, musklerna spelar under huden, han äter som en häst men magen är nästan insjunken, han är fortfarande solbrun i nacken från sommarens uteliv. När försvann det där sista småbarnsaktiga? Han har systrar som han älskar, ibland ganska hårdhänt men försvarar när något hotar. Han myser gärna med mig i soffan, kring mitt hjärta har du ditt lillfinger ;) Berättar varje dag att jag är den bästa och lagar den godaste maten (trots att han ratade middan) När prinsen säger jag älskar dig mamma du är den bästa i stan då blir jag så varm i hjärtat att det är sommar i min själ. Min bebis är nu en pojke, men jag behöver bara blunda och snosa i hans hår då han kryper nära under filten så är jag där, den första gången du öppnade dina ögon och såg på mig, samma ögon som nu tittar på hjärnkontoret och pratar om alla hemligheter han ska överraska mig med på min födelsedag.