fredag 17 januari 2014

Ibland vaknar man till och inser vad som är viktigt på riktigt

Kristian Gidlunds bok har som sagt fångat mig just nu och här kommer ett utdrag ur den som fastnade. " Det som är viktigt på riktigt. Jag kommer aldrig få det där barnen som jag har längtat efter. Jag kommer aldrig bli den där pappan som jag har sett framför mig. Jag skulle bli en bra förälder. Det vet jag. Vi kommer aldrig att klättra i träd,mina barn och jag- och som jag har längtat efter den dagen. Jag kommer aldrig att behöva gå upp mitt i natten för att trösta min lilla. Jag kommer aldrig känna utmattningen av att ha små barn. Jag kommer heller aldrig känna den lyckan. Jag kommer aldrig behöva slita mitt hår av oro för att jag inte ska ha råd att försörja min familj vid månadens slut. Och jag kommer heller aldrig att känna den oerhörda stoltheten över att faktiskt ha klarat det. Mina föräldrar kommer aldrig få träffa min barn." ( ur boken i kroppen min, resan mot livets slut och alltings början). Och jag inser återigen att jag är rik, inte på pengar, inte på saker, men jag har mina barn och min man och mina vänner och familj. Och jag kanske aldrig kommer vara rik på pengar någonsin men jag lovar er mina barn att jag ska alltid finnas där, jag ska alltid göra mitt bästa för att ni inte ska sakna något. Och jag ska älska er, älska er så mycket att ni under tonåren kommer tycka att jag är jobbigast i hela världen. Och jag hoppas att ni ska ringa mig den dagen ni har druckit för mycket, bråkat , var aldrig rädd för att komma till oss, vi ska hjälpa er och vi ska inte skrika, när dagen gryr igen ska jag få vara arg men du ska alltid vara trygg här. Mina fyra hjärtebarn min kärlek är oändlig, från månen och tillbaka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar