fredag 18 september 2009

strul strul ännu mera strul

trodde verkligen att detta nu kunde få vara över, att vi kunde få lägga detta bakom oss men icke. Det ligger och mal där långt bak i själen som någonting man VET att man glömt men man vet inte vad det är, fast med enda skillnaden att vi vet vad det är. Bouppteckningen. Det är nu snart 1 år sedan min pappa gick bort på ett tragiskt vis, han brann inne natten mot Lucia, Viggos dopdag,när en adventsljusstake satte eld på vårt föräldrahem. Mitt i sorgen var det med tacksamhet man tänkte på att mina bröder hade "mammavecka". Ilska, sorg,stora frågetecken, hemska drömmar om bränder och folk som brinner,strul från första början med bouppteckningen då allt brann upp, försäkringsbolag som värderar ett liv till ingenting, räknar av och skriver av för att saker var för gammla, kvar blir ingenting, tänk om min mamma och mina bröder skulle skapat sig ett nytt hem..av ingenting då eller? Mitt fina dockskåp som stod på vinden.Så gick hela Sverige på semester och då sa vi alla att nu i augusti då ska ni se då får vi de klara påskrivna papprena. Men det dröjde och tillslut efter flera samtal visade det sig att inga vittnen hade ju bevittnat bouppteckningen innan den skickades in..så den har legat 9 veckor på någons bord men de ha inte sett detta då de gått på semester. Vi gör detta och får veta att nu, nu tar det bara 3 veckor så är det klart. Nu 6 veckor senare ringer en chefsjurist och talar om att nej ALLT måste göras om, SEN tar det 4 veckor, ifall nån vill lämna in synpunkter...GAHHHHHHH
Plus att under denna tiden så har plaketten till minneslunden vart på vift, och han blev gravsatt först för 1 månad sedan. Känns som att vi aldrig får göra klart, inte sörja färdigt, inte börja bygga nya liv. Mina bröder som behöver pengar för att kunna inreda nya bon (allt fanns hos pappa, teve, nya sängar men det brann..och det räknas av så de kanske får hälften av sakerna nu), vi som har hål att stoppa i,barnvagnar osv (tyvärr blir kreditkortet belastat). En tomt vi ville sälja innan årets slut för att slippa en massa pappers jobb.. vem vill köpa en översnöad tomt i mörkaste november? Jag gråter och känner att orken finns inte, inte idag

1 kommentar: