Man kan nästan tro att hon är arg, och ond kan hon vara min lilla ondbigga. Men nu är det nåt i mörkret som skrämmer och i sovrummet kan vi inte vara, jag bär så gott jag orkar, nya fotöljen med gung är redan värd sin vikt i guld. Så blir lilla knyttet tungt och hennes huvud dunsar mjukt mot min axel för varje gung. Tassar tillbaka till sovrummet och lägger varsamt ner henne i sängen. Smyger ut och lämnar dörren på glänt, så har vi nu hållit på ett tag. Hon gnyr i sömnen hör jag från min plats i vardagsrummet just nu..men ingen hjärtskärande gråt. Jag hoppas så att hon ska få somna lungt.
Där kom gråten och jag fortsätter min nattvandring
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar