Med en känsla för rätt och fel

Liv snurrade runt kom upp massor med gånger,hade ont i magen , kissnödig osv. Tillslut fick jag nog och fräste att nu är klockan snart 21 du ska till förskolan- SOV. Så hör jag hulkningar och hjärtskärande gråt , hon säger inte vad det är jag stryker på ryggen och sjunger tror att hon somnar och tassar ut. Så kommer hon smygandes igen och snabbat snubblar hon över orden "mamma jag fick med mig en pärla från Jolie hem och jag ska lämna igen den men nu hittar jag den inte och jag vet att man inte ska och det var inte med flit men den var så fin, vad ska vi göra nu??" så gråter hon igen och tror att polisen ska ta henne för det gör de ju med tjuvar.. Lilla fina barn, vi pratar jag förklarar men inte förräns Jolies mamma kan intyga att det inget gör kan hon somna.Hon får beröm för att hon berättar men jag säger även att det är sånt som händer och hon har ju lärt sig nåt. Så gick torsdagen och SÅ hittar hon pärlan och först då kan hon släppa och slappna av. Lättnaden går att ta på. Hon har berättat för pappa och för syskonen och har ett stort behov av att berätta märker jag och är så rädd att hon gjort fel. Nu är pärlan återlämnad och saken ur världen. Lilla fina tös, vad jobbigt om du ska grubbla och bära livets alla orättvisor- det är en fin egenskap men som kan tynga också om man inte lär sig hantera och bära de orättvisor och den oro som är berättigad. Sen får jag väl inse att jag kanske varit lite hård med att pränta in att polisen tar en ;)