När är du ett liv?

Tankarna har snurrat i vargtimmen då jag som vanligt vaknar av att busiga bebben lever om och mitt hjärta gör volter för att vi ska få uppleva detta mirakel igen. Jag stryker lugnt och får en buff till svar. Men en diskussion igår på ett internet forum har fått hjärnan att jobba. Sverige funderar nu på att sänka abortgränsen och vad får detta för konsekvenser ska man nu utreda. Då ska vi klargöra att för att få göra sen abort i v 22 så krävs mycket och det är inget som bara ser för att. Men många i denna diskussions tråd verkade övertygade om att det är vanligt, att man gör det " bara för att" osv. Här krävs ju extrema skäl, som vissa missbildningar som upptäcks vid rutin ultraljud (RUL) och gör att barnet inte kommer överleva osv. Och OM det är nu är så, så verkade den gängse uppfattningen vara att man bara gör det och sen går man vidare. Jag önskar att dessa personer som tror detta fick träffa någon som mist ett barn sent i graviditeten eller fått avbryta sent då barnet visat sig vara utan delar av hjärnan tex och aldrig skulle kunna leva ett liv utanför mammans mage. Att man inte kan ha mer empati och ett bredare synsätt gör mig rädd. Jag vet själv att så fort de första symptomen och plusset visat sig så är det ett barn, ett liv jag bär inom mig och jag har aldrig tänkt på om det är ett foster innan en viss vecka och ett barn i nästa. För mig är det ett liv och hur tidigt eller sent det än är så är det ett liv att missta och sörja. Och jag skulle aldrig påstå att den förälder som så sent att sparkarna syns måste fatta detta beslut är en mördare som det i vissa fall uttrycktes. Här kan vi prata om att skuldbelägga den som säkerligen redan går igenom ett helvete. I samma veva i eftermiddags kom domen i ett mål där en barnmorska stämt landstinget då hon kände sig diskriminerad då hon ej fick jobbet då hon vägrade utföra aborter trots att detta är en av uppgifterna som ingår i arbetsbeskrivningen. Och hon förlorade, Sverige har inte en samvetsklausul och inte heller Europarådet kunde hjälpa henne då de anser att det är upp till varje enskilt land att bestämma om. En Samvetsklausul skulle kunna vara förödande för kvinnosjukvården. Rätten till abort är något vi kämpat länge för och ska vara rädda om. Men det ska INTE användas som ett preventivmedel men det är det nog ingen här som tror att man gör när man ställs inför ett stort tungt val i v 22.