Skrek jag så högt? dagens dåliga mamma eller var det helt enkelt så att gränsen var tvungen sättas

Efter en julhelg borta, var kylen i behov av påfyllning så vi satte oss i bilen mot affären. Lite folk lungt, behövde inte jaga efter barnen hela tiden men så mer än halvägs genom affären så tar ju orken/lusten slut och de svävar i väg. b fick gå på toa med Gry så jag stod där med Heddan i kundvagnen ormandes på väg ur och två andra med varsin kundvagn på väg åt olika håll och försökte plocka frukt, Viggo väljer att dra iväg och stänga öronen, ropar efter honom två tre gånger sen får jag ta i ryta (hörs ju bra i en nästan tom butik..) en sur tant väljer att högt så jag hör det påpeka till sin väninna att "måste man skrika och högt dessutom inne på en affär.." ropar än en gång på Mr V sen får jag ta Heddan ur vagnen och jaga efter honom, fräser åt henne på vägen att vad ska jag göra då lämna bebisen att ramla ur och dra efter honom? Kommer tillbaka med en skamsen Viggo som vet att nya legot hamnar på hyllan, tanten stirrar jag stirrar tillbaka, börjar plocka frukt igen och en annan tant som sett det hela ger mig ett soligt leende. Men mitt samvete gnager, var jag en dålig mamma, skrek jag alldeles för högt och störde andras shopping ro? Var de jag som skämde ut oss? Vad hade ni gjort?