Jag är ledsen

Okej, här kommer ett sånt där inlägg som ni som inte vill höra mitt "gnäll" kan sluta läsa redan nu.

Igår var en dag med mycket förvärkar vilket gör en trött. Trött gör en lite sur. Sur gör att det dåliga samvetet infinner sig. Försöker att bita ihop men det är inte lätt. Det dåliga samvetet späs på då mannen måste komma hem från jobbet tidigare,köra en massa bil i "onödan". Känner mig otacksam, missunnsam och häxansurtant har flyttat in här på heltid känns det som. Vill bara gråta åt eländet. Vill inte vara sån här. Det gör mig ledsen och jag försöker verkligen vara glad och positiv. Har ju så mycket att vara tacksam för!

Har pratat och förklarat men de två minsta kan ju inte förstå varför mamma är så trött. Kroppen vill bara sova och äta, den protesterar högljutt mot alla aktiviteter. Tänk att graviditeter kan vara så olika. Försöker lyssna på den, på mig själv men det är svårt då vardagen ska rulla på. Jag blir inte en gladare person av att inte orka lämna huset heller,av att inte orka vara ute och leka med mina barn ( nu sätter ju 31 minus effektivt stopp för all utelek, men ändå).

Mardrömmarna gör mig ledsen och orolig. Om jag lyckas somna på dagen när Liv sover då vaknar jag tröttare än innan och det spär på den där irritationen. Irritationen som egentligen tror jag bottnar i att jag inte gillar mig själv just nu, hur jag låter, är, känner och tänker.

Så dags att bryta ihop och komma igen.