Snart är det lördag, en dag som är så viktig en dag med sådana förväntningar på sig att luften vibrerar.
Sedan är det andra tankar som grummlar min vardag..tankar på pappa som kommer till ytan då vi än en gång hoppas att vi ska få ett avslut. Men så hamnar vi i ett moment 22, limbo och jag väntar bara på samtalet som ska göra oss besvikna och lämna oss med insikten att detta är inte klart ännu..behöver inte detta nu, kan inget få vara lätt?? Hade diskussionen med en god vän om livet är rättvist och om det finns en mening med allt som sker. Vi kom fram till att så är det inte, det kan inte finnas en mening med att min pappa brann upp, det kan inte finnas en mening med att barn utnyttjas sexuellt, det kan inte finnas en mening med att miljoner människor svälter. Det kan inte finnas en mening med att vår tösabit har fått skrika sig genom sitt första halvår av sitt liv.
Snälla säg inte till någon med ett sjukt barn att det finns en mening med allt och att det kommer att lösa sig. För vi sitter just då i ett helvete av oro, ångest,alla metoder är prövade och vi behöver få gnälla, älta,gråta. Det är ett sätt att få bearbeta och kunna ta in det som händer.
Jag känner mig berusad av lycka i vissa stunder och alldeles tömd och gråtfärdig andra. Jag kan inte annat än säga att livet är en bergochdalbana och jag hoppas att vi hamnar i ett lugnare parti snart. Jag ser tiden an med tillförsikt och känner en enorm tacksamhet mot fina vackra i vår närhet ingen nämnd ingen glömd. Jag ser framemot lördagen med en stor pirrig lyckobubbla i magen. Och hoppas att tankarna kan lämna mig ifred denna helg.
Skickar ett STORT grattis till goda vänner som nu delar efternamnet Sinnett!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar