Barnmorskeupproret

Läser artiklar och har följt debatten länge, vi skriker men ingen hör oss. I forskning ligger vi i framkant inom neonatal vård tex. Men vad hjälper det när kvinnor får höra "föd där du är vi har ingen plats" eller vänta hemma du har många timmar kvar". Är det en säker förlossningsvård? Min oro inför förlossningarna har ökat i takt med att barnaskaran växt. Att det nästan slutade i det allra värsta sist och att efter vården var under all kritik. Väntar och väntar på mitt Norea samtal och till veckan måste jag ringa och ligga på dem vill gärna komma innan barnet är ute så vi hinner gå igenom allt som vi har i tankarna. Mycket kan hända och händer under förlossningar hela tiden. Är det rimligt att 2 barnmorskor och 3-4 undersköterskor har pågående förlossningar på 13 salar samtidigt ?! ( ett faktum den dagen Hedvig föddes och hur lugnande är det att höra det?) Tänk om det värsta hänt? Vem hade ersatt den familjen då, vem hade stått där och tagit på sig ansvaret? Har otroligt svårt att se hur Sjukhuset hade stått där med mössan i hand och bett om ursäkt, en ursäkt som inte hade vart värd ett piss. Och andra saker som sker när bemanningen är dålig och man inte har tid att lyssna på kvinnan som faktiskt ska föda och känner sin kropp är alla dessa förlossnings skador som avfärdas och senare leder till lidande och som faktiskt kanske hade helt kunnat undvikas om man bara hade tid att lyssna. Hur de personer som jobbar i denna miljö måste må det kan jag bara spekulera i men jag hade då inte med gott samvete kunnat titta den födande kvinnan i ögonen och inge trygghet.