Att få dessa guldklimpar visst förändrade det vårat liv, visst gjorde de oss till andra människor,men ändå samma personer fast med en till dimension. Mamma och pappa, det lades liksom bara till, till den person vi redan var/är. Vi blev inte "bara" mamma och pappa. Jag är jag med mina intressen, mina tankar, mitt liv, OCH jag är mamma.
Visst är mitt minne inte på topp, visst är jag mer disträ än vanligt på grund av sömnbrist och graviditet. Men jag läser alla stora dagstidningar och den lokala, jag lyssnar på nyheter på radio eller teve minst 1 gång per dag. Jag kollar av nyhetsflödet på internet. Jag läser deckare och faktaböcker om sådanat som intresserar mig ( även om det kanske inte går så fort mellan varven). Även lättlästa saker som chicklit slinker ner :D
Jag kan sakna mitt jobb och mina studier,samtal som handlar om annat än barnen och vardagslivet, även om de ofatst slinker in även där. Det jag ville säga med detta inlägg egentligen är att jag är jag även då jag blivit mamma, jag kan prata om och gör det gäna om annat än barnmat,och dagislämningar även om mycket just nu kretsar kring dettta, det är ju min vardag. Vi kan visst vara spontana, vi vill visst gå på fest eller i alla fall bli bjudna så vi kan välja att tacka nej.
Mammor och pappor är så mycket mer , de är hela världen för sina barn men även egna individer med behov av bekräftelse och social stimulans. Våra liv blir aldrig desamma, och de vill vi inte heller! Men vi vill gärna var en del livet där ute med vänner, bekanta och roliga saker!
vänner tar så ofta för givet att man inte kan eller vill pga barnen... Har oxå blivit utsatt för denna typ av "diskriminering" av tanklösa vänner som bara antar... man blir lessen och känner sig lite övergiven även om man innerst inne vet att dom inte menar något illa med det... men som sagt, man vill ju gärna bli bjuden även om man måste tacka nej...
SvaraRadera