torsdag 2 september 2010

Så skrev vi ny månad i almenackan

och rönnbären brinner i rödaste rött och orange, en del träd har börjat skifta i färg solen skiner från en klarblå kall himmel, luften doftar jord och fukt mmm!

Oron min ständiga följeslagare lyckas jag glömma då och då och bara njuter!! Men varför är det så, varför kan jag inte bara vara glad? Varför måste min hjärna driva mig till vansinne när det är saker jag ändå inte kan påverka på annat sätta än att inte stressa, vila, äta ordentligt helt enkelt ta hand om mig. Jag är ganska säker på att oroa sig INTE ingår i den beskrivningen..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar