Svart på vitt

stod det där i dagens tidning, han är borta och kommer för alltid fattas, speciellt i min älskades liv. En barndomsvän rycks hastigt bort, man inser att man kan dö trots att man är ung. Livet tränger sig på, frågar inte om lov och vi glömmer efter ett tag att vi inte är odödliga. Så rycks vi tillbaka när något sådant här händer och börjar åter igen ta lite bättre vara på det dar vi har fått för ingen vet vi när våra tar slut.