Så var hon då ett år

Vårt dun , ett år har gått sedan vi fick träffa vår stjärnkikare. Och hade det inte varit för att du låg just så och spanade mot himlen så hade du fått se dagens ljus där och då i vårt sovrum- och det hade väl gått det med. Kvart i två väckte jag din pappa av att värkarna kom från ingenstans till varannan minut och medans han ringde 112 och mörkade att sos-operatören inte ville skicka en ambulans så flåsade jag och gnydde mig genom några samtal till vänner och tredje gången fick jag napp och vi kunde få någon som passade dina syskon. Kommer nog aldrig glömma "jag sover, ska jobba kl 7 " och sen var luren pålagd i mitt öra ;) Ambulansen kom med två fina kvinnor som betryggande talade om att de förlöst 19 barn och allt gått fint, de ville inte åka in men det ville jag och tur var kanske det. I Sävast var det stopp i parkeingsfickan och jag hade krystvärkar! Men vägrade föda i en ambulans trots uppmaningar om att det är bättre det än i farten. Nåja man är ju så rationell i sådana tillfällen har jag hört. Så föddes du en varm natt i maj och vi mådde fint. Du orsakade din mammas första stygn och du har ända sedan dess hållit våra hjärtan i dina händer. Din bror avgudar dig och trots besvikelsen när farmor och farfar på morgonen hade berättat att nu har ni fått en lillasyster så " mamma det var ju Idun vi väntade på" Du älskar att få henne att skratta, vill hålla och leka och att hon sover med dig i ditt rum är nog det finaste du vet, vilket berör mammahjärtat till tårar. Han har inte riktigt släppt tanken på en lillebror och hävdar att du är ju minst men att det kommer du inte vara, "Idun kommer också bli en storasyster säger han snusförnuftigt" Kloka fina Viggo jag hoppas din önskan slår in. Du är en liten tös som är en kopia av din lillebror både till utseende och sätt, en tunga som alltid sticker ut och ger dig ett lite tokigt utseende samtidigt som du ler så man smälter. Alltid glad alltid, lätt. Väger dina modiga 8 kg (två mindre än övriga syskon i denna ålder) är knappt så lång att du når över läragåvagnens handtag. Du vill inte bli matad utan ska äta själv tyvärr hamnar det mesta på golvet då du är otroligt selektiv i vad du äter och inte. Vilket får oss att ibland slita vårt hår, bebisar måste äta! Du har älskat att amma och slitit i min tröja när snuttbehovet är för stort. Du har gärna din hand där inne när du ska sova och tutten ja ni vet ju resan med tutten. Men nu kan du suga på den och får du bara vila mot bröstet så kan du komma till ro. Ska bli spännande och se om du blir lika mjuk i sättet som din bror, om du också kommer vara lite lillgammal och älska hela världen. Just nu är du lite mera mammig men kikar på folk bakom min axel och skrattar. Finaste lilla Idun- en stjärnkikare som gjort oss Starstruck!