Det är onsdag och det öser ner och morrande från öst?

Ja alltså det regnar så där infernaliskt att vattnet studsar från marken och slår sönder de stackars blommor som råkat komma upp, 10 minuters promenad till dagis och jag fick hänga in alla kläder i torkskåpet. Idun sover gott ute i vagnen men blir till att ta in den och hänga allt sen. Det kommer aldrig bli ljust idag, vi ser inga flygplan men vi hör dem. Dag tre av den stora flygövningen här i Norr. Debatterna går sjövilda och jag lyssnar med ett halvt öra men ibland kokar jag av ilska. Med lite insyn bakom de gröna kläderna så vet jag att världen är inte svart eller vit, ond eller god. Och hur gärna vi än vill så måste vi kunna försvara oss. Sedan säger jag inte att vi ska bomba och spränga och allt vad man nu kan göra för hemskheter. Men vi ska också vara på det klara med att utan vapen kan vi inte åka till de länder som ber oss om stöd och hjälpa dem.När det skanderas om att man inte kan bomba fram fred så vill jag att de som ropar ska veta att vi kan inte alls i många fall kan åka med humanitärt stöd till de drabbade utan militären, då de som reser vill ha beskydd och komma hem hela. Tänk om vi kunde få ha fred på hela jorden, det är väl en dröm vi alla när vid vårt hjärta men tyvärr ser det inte så ut. Och när landet i öst spänner musklerna då känner jag mig liten mitt i den stora världen som faktiskt blivit kallare och hårdare det senaste året.