Om att vara så in i själen trött

Att jag nog skulle kunna glömma barnen ute eller att laga mat. Kroppen laddar jag känner det. Kontrollfreaket i mig vill veta när var och hur. Men icke det. Molvärken i bäckenet och sammandragningarna/förvärkarna de som kommer mest hela tiden nu vad vill ni? Gårdagen blev en tripp på förlossningen, 10 minuter mellan inte såå ont, lite blod. Så ja det är nog nåt på G. Somnade utmattad i soffan på kvällen, ska det hålla på länge ja då orkar jag inte.Jag vill snabbspola, vill att allt ska gå fint, vågar knappt hoppas, vill snusa bebisdoft och se stolta syskon, samtidigt som jag drömmer mardrömmar om att föda i bilen och att nåt händer.. För varje dag som går är jag tacksam att du är kvar där inne lika mycket som jag vill se dig i mina armar.