Natten den 24 / 5 fick vi träffa vår stjärnkikare

Från noll till 100, första värk strax innan 02 då jag varit på toaletten, en kvart mellan men otroligt ilskna och onda. Väcker Björn och ber han ringa sin mamma själv börjar jag beta av listan med vänner som lovat komma om dom kan. Inga svar, någon borta, någon mobil i bilen osv. Tillslut napp! Nu värkar varannan minut, halv tre varje minut och vi ringer 112. Svårt att få ambulans men det säger inte maken till mig tack å lov.. jag pustar, stönar och skriker det gör fruktansvärt ont vet liksom inte vart jag ska ta vägen, det här är allvar inser jag och i den här takten föder jag snart här hemma. Två underbara ambulanskvinns uppenbarar sig och vi tar oss ut i bilen, lustgas (utan så mycket drag i.. ) krystvärkar! Vattnet går i Sävast och herregud jag tror huvudet är ute. De vill stanna och förlösa jag vill inte, flåsar och försöker andas, svetten rinner paniken är nära nu. In på akuten möts av två barnmorskor upp till avd ska vi tydligen.. Sen går allt fort fort och en liten stjärnkikare är född, en Idun,04:06. Då hon låg i vidöppen pann eller ansiktsbjudning så fick jag sy ett stygn och det tog längre tid för henne att komma ut. Så hade hon roterat klart hade vi fött där på rastplatsen i sunderbyn. När barnen ligger så här så stångas de mot bäckenet,behöver mer plats och ger krystvärkar från start och sin mamma väldigt mycket ondare både under och efteråt. Min fasa har ju varit att spricka så nu hoppas jag att det läker fint och att jag ska kunna få lite koll på musklerna där nere igen... och att dom inte missat nåt. Frågade flera gånger om hon levde där hon låg på min mage och doftade underbart,gnydde lite tog bröstet och sög. Kikade på oss med de där stora mörka ögonen. Lika mäktigt varje gång. Knockad av kärlek till denna lilla varelse. Underbar personal, en eloge till ambulansen. Tydligen har Idun blivit stressad av den otroligt snabba förlossningen och hade låga hjärtljud (80) läkare och mer personal men inget jag märkte av, annat än att nu krystar du för den här bebisen måste ut. 3205 g och 48 cm lång perfekt prinsessa. Två dygn på BB innan vi fick åka hem till familjen. En väldigt bra upplevelse denna gång! Eget rum med tv på BB lugnt mysigt, sov mest då chocken och adrenalinet lagt sig. Så klart kom ju syskonen och kikade på henne och kramades redan på lördag, Hedvig så glad och Gry ropade hipp hipp hurraaa! Viggo lite besviken att det var en tjej men erkände sen att hon var ju söt <3 Tänk harry var en Idun ;)