Magen har växt inget tul!

Så nu kan vi lugna ner det i alla fall och huvudet är neråt och nu har jag så ont i ljumskarna efter allt kännande efter detta huvud att jag kan knappt gå. Suget efter nybakade kanelbullar är så stort att snart bakar jag men jag vet att jag kommer stå där och grina innan jag är klar för orken finns helt enkelt inte. Istället tvättar vi, viker in tvätt, bäddar lite åt bebben barnen härjar ute med grannbarnen och det är lördag. Kvart samtal på förskolan igår allt var bara bra, man vill bara skratta när berömmet om barnen haglar, de är artiga, uppfostrade, snälla med andra, hjälpsamma, det utvecklas i en rasande takt räkning och läsning here we come! De tänker, de kommer med ideer , de ifrågasätter och går sin egen väg när andra kanske väljer att stanna. Jag är så glad och tacksam för den fina personalen som ger av sin tid och engagemang till våra kottar och som ger dem möjlighet att växa i sig själva utifrån den person som de är. Hon delade även min oro inför hösten och skolstarten, att Viggo kommer tycka det är lite för lite utmaning och för styrt att man inte kan ifrågasätta och bli utmanad och då checkar han ur. Men hon sa det åt oss att stötta honom,lyssna på honom för han är otroligt kompetent. Hjärteprinsen.