torsdag 13 maj 2010

Arg besviken, aldrig blir det som man tänkt

Sitter här med ilskna bubblande i mig och jag har sån gode lust att ringa tidningen och tipsa på en endaste gång. Varför ska det vara så svårt att lyssna på vad föräldrar säger är det så att automatiskt så tar de på sig ett filter när man presenterar sig och varför man ringer " hej det här är petra, viggos mamma han är 1,5 år" FILTER PÅ. Första frågan av rådgivningsköterskan på jouren (kan även vara vård c men nu i morse var det jouren) har han feber:nej, sen berättar jag hela sjukdomsförloppet, att han inte är som vanligt och att det är inte som magsjuka och det hade vi för 14 dar sen, att vi tror att han fått i sig något ute, att ha inte druckit eller kissat på snart 12 timmar och att han spyr vitt skum å galla. "har han feber:nej ( sa jag ju nyss?!?!) har han:druckit: nej , ni måste mata honom med sked.... Har du lyssnat på mig frågar jag? Jag sa ju att han drack i går men det kom upp, han fick välling i morse men den kom upp medans han låg och åt, den bara sprutade ur honom. Är det ditt första barn kommer som svar. IDIOT har jag lust att säga, sen fortsätter hon att upprepa som svar på alla mina frågor att jag ska mata han med sked var 5 minut för så gör man när små barn har magsjuka. HAN ÄR 1,5 tror du jag får i honom salt/socker lösning med sked??!? ber att få prata med någon annan, det finns ingen, lägger på och ringer akuten på sudnerbysjukhus hamnar hos denna kvinna på jouren igen (tydligen kan man inte ringa akuten??) hon drar samma visa igen då säger jag att jag vill att hon kopplar mig vidare eftersom jag vill ha ett till utlåtande, nej det kan hon inte?? Och så undrar politiker och andra varför vi väljer privata vårdgivare till samma pris som den statliga? Jag vet svaret.

Kan även tillägga att jag har haft samma dust med dem om Livs mage i veckan, det var också en soppa som jag kan berätta om mer en annan gång, men även där visas en ovilja mot att lyssna, när jag väl får tag i hennes behandlande läkare berättar att jag sökt honom i 14 dar men inte kunnat för de säger att han inte har teletid, de kan inte lämna ett medelande osv, och att han skrivit i jounalen att ärendet är avslutat så kan jag inte få prata med honom så suckar han uppgivet: jag nås alltid på detta nummer, om inte så ska du kunna lämna namn och nummer så ringer jag upp när jag kan. Sen säger han även att han ska sluta och öppna eget, surprise! vart kommer vi ta våra barn jo det är ju solklart.

Menar inte nu att alla som jobbar inom sjukvården är så här trångsynta men nu är jag på krigsstigen.

Oron för barnen är störst men även min besvikelse är stor över hur mysigt vi skulle ha när B kom hem och att nu skulle jag äntligen få sova, lite avlastning, försvann i ett berg av spyiga kläder, en madrasss i badkaret, gråt och kolikskrik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar