söndag 5 juni 2016

När hon är där och jag är här

Att behöva dela på sig, när ett barn är sjukt stannar hela världen. På fredagen insjuknade Idun hastigt på eftermiddagen och det var aldrig tal om annat än inläggning, pappan fick vända i Umeå och helgens bröllopsplaner fick hastigt ett slut. Vid hennes skållheta panna låg kaninerna,hon skakade och inget kiss på över ett dygn. Inga nålar gick att sätta och hon som är så rädd för plåster. Kisse som hon kallar Vide skulle ligga bredvid i sängen ( tyvärr är han ju inte alltid så nöjd över just det där med att ligga ner) där mitt i natten löstes vi av och med midnatssolen i ögonen styrde jag hem för att hämta mina andra underbara barn som fina vänner tagit han dom under dagen, men mitt hjärta gick itu när hon tog pepsen och skulle följa kisse. Hjärtat svider av saknad där sängen är tom, ingen ropar och vill ha en puss när vällingen är slut, ingen ropar otttooo! när hon ser storebror, ingen som smyger med händerna på ryggen när hon gör något hon inte får. Det är väldigt tomt och tyst utan vårt dun.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar