Trivs inte

I kroppen, den begränsar mig, den gör ont, den är stor ( ja jag vet många va er tycker bara det är mage <3 ) jag oroar mig och känner efter. Älskade maken påminner om att sista veckorna är tunga, det är inte ovanligt och jag är jättefin. Mat magen fortsätter bråka med mig den också och snart får jag leva på ris och vatten som en period med Hedvig i magen känns det som !? Fick höra att ja såg tärd ut i ansiktet- ja alla kilon hamnar mitt på magen och låren och kan man bli annat än lite små gnällig när man känner sig som mamma tråkmåns. Nåja satt ute på bron en stund för att Heddan också skulle tro sig leka ute en stund. Men att fylla huset med barnens kompisar sent på em nja orken finns inte där och med spyan i halsen så har jag svårt att vara leende och tålmodig. Förlåt mina stor-barn för att jag är sån här just nu, vi pratar mycket och de verkar förstå. Och jag förstår deras frustration- å andra sidan skulle de dööööö utan kompis EN dag om man nu ska tro deras version ;)