Norea och ett lugnare mammahjärta

Så var det då dags för det samtalet med den där bra barnmorskan som förlöste Hedvig. Ett lugn sprider hon omkring sig, lite lagom skämtsam. Inte för att hon kunde göra nåt åt det som hände förra gången men bara att bli lyssnad på och bekräftad i sin känsla av att vara överkörd, dum förklarad och så här i efterhand få bekräftat att det var inte så smidigt och att man bör vara väldigt försiktig i sin framtoning till en nyförlöst hormonell kvinna som dessutom är ensam med sin bebis då maken tar hand om de andra barnen. Det bästa tyckte hon är ju nu om "harry" aka lillebrorsan får växa i 38 veckor helst 39 så kanske vi slipper alla turer och just det han måste väga över 2800 g också. Sedan berättade jag om den där oron att "om det nu gått bra 4 gånger så kanske..." Där är det faktiskt så att kvinnor som fött friska barn utan större komplikationer tenderar att fortsätta göra det! men att vi människor gärna har ett ödestänk som inte alltid är bra. Allt kan vi inte förutse eller förbereda oss på. Sen tyckte hon att vi åker in vid minsta känning så slipper vi föda hemma för så blir det om vattnet går. Hedvigs förlossning sa hon precis som Björn att den var lugn att alla hade förvånats över mitt lugn och att jag klarade smärtan ( hmm min känsla är ju att det bara var KAOS, skrik och ONT ONT ONT) skönt att höra att det inte var så men fort gick det, från att vattnet gick till att hon är ute 2 krystvärkar och knappt 10 minuter, för att jag inte fick trycka på så mycket som jag ville och tur är väl det! Att jag skulle lyckas gå över tiden trodde inte heller hon men som sagt fulla tiden ut "harry" !! Så summa sumarum lite lugnare, lite tryggare och bekräftad.