Kaffe och pussel

Ett pusselbygge till morgonkaffet. En brud sover ute, tvätten snurrar. Det luktar sommar ute! Fåglarna surrar överallt , igelkotten skrämde vi upp igår och maken misstänker att herr grävling är här och hälsar på nattetid. Jag försöker läsa om förlossningar och upprepa mantrat, jag kan föda jag är inte rädd. Kroppen kan, jag kan , vi kan. Men ändå är jag rädd, rädd denna gång för panik, smärtan. Försöker fokusera på målet men drömmer om vattenavgång på Ica föda i bilen och navelsträngar runt halsar, sugklockor och annat. Skulle gärna ha ett datum och en tid då bebisen har tänkt komma! Tänk så förträffligt att kunna fixa barnvakt osv. Tänk om alla dessa förvärkar, aningar om att bebis vill kika ut innan tiden är här inte leder någonstans utan att det kommer ett datum som vi till och med passerar? Är det mitt kontroll behov som skapar del av rädslan?