ja jag vet att de inte gör det men med sjuka barn så känns det så. Vi kan inte vara ute (orken finns inte hos dem) och visst frisk luft är ju bra önskar bara att jag hade en trillingvagn så alla tröttisar kunde åka..
Vi vuxna tjafsar om små saker som egentligen inte är nånting men som blir stora då nattsömnen uteblir och oron för barnen härjar i kroppen. Jag försöker räkna till 10 och andas och tänka är det verkligen värt att gorma om detta också, just nu. Men det är svårare än man tror. Något jag måste öva på! Älskar er hela min stora kaosiga familj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar