En vakande hand

Stökiga läggningar, nattskräck, en övertrött ledsen bebis och så går brandlarmet, min näsa känner stickande lukt- elektronik. Paniken är total jag tar Vide under armen Björn har Viggo som hysteriskt skriker det brinner det brinner! I famnen har han sina nya leksaker från helgens kalas, jag irrar runt ringer 112 får på mig byxor först när blåljusen stannar utanför på gatan. Ut med barnen i hällregnet. Jag hittar ingenting får på mig en jacka Vide har ingenting utom pyamas och snutte. Grynet sover, Idun sover äntligen, Hedvig gömmer sig. Inte en en bilnyckel eller plånbok. Ingenting hittas av rökdykare eller med värmekamera, alla känner lukten även utomhus. Man går igenom hela parhuslängan men inget hittas. Brandmännen hittar inget svar på vart det kommer ifrån men huset brinner inte, ingen el inga lampor. En lampa i hallen ska bytas ut och brandvarnaren ska få föröka sig. Fyra räcker inte för att fylla den oro jag nu bär. Det är ett år sedan vännerna förlorade allt. Vad tar man med sig? Allt löser sig det vet vi ju, men det sätter spår. Helt klart bär mina barn spår av det som vännerna fick gå igenom, vilka ärr har inte deras barn då? Idag är hjärta och hjärna härjade.