innan du kom

Så sitter jag här i vardagsrummet, klockan närmar sig åtta på kvällen- ni bökar och stökar i era sängar, vi har haft kompisar på fika för att fira dig dunet. Om några timmar, närmare sagt kl 01.30 ska jag vakna av värkar som golvar mig redan från start, när jag väcker din pappa så är det redan så uppenbart att detta kommer inte att hända på någon förlossning, du kommer att möta livet här i vårt sovrum. Paniken och svetten och tankarna på om de andra barnen vaknar om jag överhuvudtaget fixar det sköljer över mig. Det gör så fruktansvärt ont att jag skriker i kudden lutad över sängen när Björn ringer 112, jag andas och flåsar och stönar och svär och barnvakten svarar inte och nästa på tur lägger på ( Stephen du vet vem du är ;) ) Äntligen svarar en annan vän och kastar sig i bilen. Som tur är berättar Björn först senare om att 112 nekat ambulans då förlossning inte längre klassas som prio ett. Men så kommer dom, två underbara lugna trygga kvinnor som börjar med att berätta att de förlöst 19 barn alla pojkar- de vill inte åka utan förlösa först jag väser nåt om att här ska vi inte föda några barn hemma och så är vi på g. Vattnet går i ambulansen och jag känner att nu kommer du, mitt dun som jag burit där under hjärtat och älskat från första stund. Men du gör inte det, du väljer att födas som en stjärnkikare och det är det som gör att vi hinner till sunderbyn innan du välkomnas till världen. Och som tjejerna i ambulansen sa när de hälsade på oss dagen efter, du var ingen pojke <3 Nu fyller du två. Du är fortfarande vår stjärna, ögonen lyser av bus och glädje, du pratar och dansar och slickar på allting. Du ger oss gråa hår, klättrar och rymmer om jag inte låst ytterdörren. Du älskar din lillebror och pussar honom så försiktigt och du ropar bror!! med sådan glädje när du träffar honom igen efter nattens sömn att hjärtat tar ett skutt varje gång. Dunet, du har legat under mitt hjärta och hört det slå, och för alltid har du en plats i våra hjärtan, för evigt ska hjärtat slå för den som blickade mot stjärnorna när hon mötte livet. Lova att du aldrig slutar sikta högt.