onsdag 21 oktober 2015

03.30

När klockans digitala siffror inte visar mer än så då vill jag bara gråta. Men så ser det oftast ut här, har en man som går upp fler gånger än mig och det älskar jag honom så innerligt för. Men i natt var det bara upp två barn i duschen och sen ställa madrass på tork, Heddan hade kissat och vad händer då med den som ligger i underslafen i våningsängen.... just det ja! Somnade väl om lagom till att maken skulle på jobb, guuud ville bara dra täcker över huvudet och INTE kliva upp. Men det gör man för man måste, förklarade för barnen att idag var inte en bra dag att driva med mig och svamla när vi skulle gå sen. Allt gick fint till jag insåg att den där mobilen den hade Idun gömt, efter många fula ord och svetten rinnandes så hittade jag den - i en sko bakom soffan. Visst hade ni också letat där först.. Nu äter jag pepparkakor och dricker en kopp kaffe barnen sen en jul film och jag laddar om för att vara dansfröken för miniorerna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar