Tacksamhet

Idag är jag ödmjuk och tacksam, våra vänner och barnens vänner klarade sig när deras hyreshus med 15 lägenheter brann ner. Idag har min energi gått åt till att lyssna, gråta, fundera, och vara praktisk. Samla in saker som behövs när man står där i pyjamas och utan glasögon. Barnen har gett bort leksaker och kläder. Ett liv är borta sa hon, ja i viss mening. Men livet det har dom ju faktiskt kvar tack och lov. Men den där filten där bebisen sov första gången den är borta, den där grejjen som den gjorde är borta, en tavla, en bok. Vi har minnen i materiella saker och det är en sorg, en stor sorg att bearbeta. Just nu är alla chockade även vi men jag kan ju vara lite mer klartänkt kanske och det hoppas jag kan ge lite reda i deras kaos. Och jag andas ut när barnen somnat och funderar på om inte bankvalv vore nåt för alla de där minnena som jag säkert inte kommer kunna ta med mig om det värsta skulle hända. Filten där Viggo sov sina första andetag, vem kan förstå mer än en annan mamma?