Måndagsblues

Nja så blå är jag inte alls snarare glad! I går kväll gjorde jag något jag inte gjort på många är, jag snörade dansskorna stod en timme drygt vid stången. Ovig javisst, stel ja då men kroppen minns, musklerna hittar och jag är glad i knoppen också. Ångest lite över att det kostar men jag är också värd att få kosta. Ibland glömmer jag nog att jag inte bara är mamma. Hemma hade Heddan kissat på pottan innan nattning och Idun sov ! Och hon fortsatte sova så jag hann både duscha och dricka ett glas rött med min man uppkrupen i soffan i morgonrock. Och det här med att röra på sig av glädje, att kunna ta den där kakan efteråt för det här handlar inte om kilon detta handlar om ren och skär dansglädje och välbefinnande.