En textrad av Bo Kaspers Orkester som igår bet sig fast då den spelades på Rosa Bandet Galan, precis innan hade jag sett på en annan teve-kanal hur en bebis föddes hemma på köksgolvet när ambulansmännen kom in genom dörren. Tårarna rann och i ett samtal med en fin vän så var det så självklart vad som egentligen är viktigt. DU är viktig, DINA barn, nära och kära. Det är INTE viktigt vilken tröja du har, nya skor, att hemmest skiner och ser ut som en inredningskatalog. Men ändå så är det dessa "osynliga" krav som stressar oss, medvetet eller omedvetet så strävar vi mot att bli godkännda av andra. Jag själv tycker det är ganska skönt att inse att det är fler än jag som inte hinner städa,som har lite damm i hörnen, som inte har hunnit måla om i köket osv. Lyckan sitter ju inte i att panelen är laserad vit men visst erkänner jag att en viss tillfredställelse infinner sig när huset doftar ajax och klorin, när nya gardiner hänger så där perfekt (innan lilla dunet har lekt kurragömma bakom dem) och vi har hunnit göra klart nåt av de där små projekten vi har.
Sen när jag känner mig knäckt av damm, ofärdiga garderober, omålade köksbord ja då tänker jag så här "Ingen hinner ligga" ( tack belinda Olsson för dessa ord!) "Ingen ligger i det där jättevita hemmet för all tid går åt till att göra allt vitt och blogga om det"
Livet är ju det som händer NU, och om vi hela tiden lever i sen och i en färdig planerad framtid tror jag vi missar massor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar