Det är svårt ibland

Att sätta ord på det jag känner, är lite ledsen och låg idag. Känner mig bara tjatig, gnatig och gnällig. Är det bara jag som skriker åt mina barn? Är det bara jag som skäms över att själv hamna på 3 åringens nivå då vi bråkat hela em? Är det bara jag som känner mig lite bortglömd som något mer än "bara mamma"? Jag hoppas i alla fall att min familj förstår hu rotroligt högt älskade dom är trots en ledsen mamma.