Hon som blev torr på en vecka

Fort gick det då hon bestämde sig. Vi har pratat vi har frågat varje gång men NÄ! Så kom hon springandes naken och skulle ha en blöja jag ropade nej ta pottan! Så hör jag mamma kiss! och sen rullade det på. I natt ville hon inte ha någon, gick fint kom upp själv vid 23 och kissade. Idag kom bajset på pottan, hör Unn Brabooo! ( Idun , Bravo!) åt sig själv på toan haha!!! Hejja Idun vi kan bara stämma in BRAVO!

Julen den kom och snart har den gått

Vi har firat vid havet. Isande vindar, snöstorm och igenfrusna bilar till trots så har vi ätit, promenerat försökt åka spark och haft svår sövda barn. Idag har vi kännt lugnet hemma, varit ute, snön fortsätter falla. En sakta lunk har sänkt sig dessa dagar även i denna morgonpigga familj. De stora hjärtanen stannade i Storön. Vi äter julmats rester,jagar vilda bebisen och spelar spel som tomte kom med. I morgon är det vardag men vi har ju lov ända till den 10. Barnens ögon har lyst av glädje mest hela helgen <3 Och djungelgungan i taket är en stor favorit, nu kanske de inte måste slåss om romerska ringarna!

Ishalka och regn

Vädret tär på tålamodet, vi halkar oss fram som pingviner, regn i November är helt klart kallare å tristare än i Juli. Pappan övar och vi snorar. Igår fick den första julpepparkakan i mjukt format fylla huset med underbara dofter! Aldrig fått den så hög och fin men ändå tung, saftig och fulla av kryddor. Detta skrev jag förra veckan och glömde trycka på sänd och skriva klart, sjukdomar kom emellan. Nu har vi snö! Advent är kommen och tomtarna har hittat hit. Samma diskussion som förra året,varför får man inte öppna 1 luckan på första advent?

Snön föll!

I hela landet! Södra landsänden blev sin vana trogen lamslagen, snösmockan kom enligt tidningarna. Här är alla bara glada ÄNTLIGEN! Viggos skidgäng går snart på snö och alla längtar. Ska nog se till att alla barn tränar skidor..rent egoistiskt så vi slipper åka ALLA dar i veckan ! Men EXAKT HUR mycket ska ungen växa på ett år, skidstavarna från förra julen är för korta, och inte lite för korta. Vide är en liten närhetsnarkoman som bara kan somna tätt tätt itill, känner så igen mönstret- han blev 8 månader och otroligt närhets sökande. Tänk om vi försvinner tror han nog lilla hjärtat.

Tiden läker inte sår

Inte 14 dagar i alla fall, igår hämtade jag hem en ledsen med ont i magen innan skoldagen var slut. Jag gråter när ingen ser. Vem ska trösta henne om inte jag, men vem tröstar mig?

Men vem ser såren i själen

Jag är trött, ledsen och arg. Att förklara varför vuxna ljuger, varför en del får göra saker och ursäktas med att det finns svårigheter med sociala koder. Medans annat inte är ok. Varför vuxna får ljuga men inte jag. Helst vill jag ringa en tidning och bara skrika ut min ilska gentemot skolan. Om skolan bara gjort sitt jobb så hade vi inte suttit i denna situation. Inte tröstar det min dotter att barnet ifråga inte får den hjälp hen behöver, inte får det min dotter att vilja vara i skolan att hen inte kan rå för det. Att ursäkta en person som har svårigheter är inte det att göra dem en otjänst? Är det inte oacceptabelt att slå någon annan när man har en sjukdom?

Kontentan av gårdagens möte: tuffa till dig, klassen är fin många starka viljor. Ska mitt barn behöva ändra sig? Nä nu får ni väl ändå ge er, skolans miljö ska väl rymma även känsliga personer. Alla kan inte vara extroverta, buffliga och högljudda.

Vad gör man när barnet far illa i skolan?

Mycket av tiden och energin just nu går åt till att söka information, ligga på skolan och ta reda på vad skolan faktiskt har för skyldigheter och vilka rättigheter vi har/ vårt barn har. Och jag är arg, jag så infernaliskt arg. Och ledsen. Men mest arg och det behöver jag vara för här händer inte många knop. Vi har slagits länge nu och det är mitt barn som får ta smällarna av att skolan inte agerar som skolan är skyldig till. I morgon har vi möte och jag väntar mig många svar på svåra frågor. Jag välkomnar den granskning av skolorna i denna kommun som Skolinspektionen ska göra. Ledsen får jag vara när ingen ser. När min man kan fånga mig, när vi tillsammans kan prata utan små öron som lyssnar. Men att hålla ihop är jobbigt, jag är trött.

Åter en dag i sjukhusets korridorer

Idag ska Vides öga kollas uppefter 7 månader snart av var, klet, rodnad och klåda. Oklart hur lång tid besöket tar och pappan i huset får ta barn med på jobbet. Borde inte barns läkarbesök falla in under nån sorts annan flik, att man får vara ledig från sitt arbete när barn ska på sjukan?I morgon ska vi till tandläkaren och på torsdag möte å skolan. Helgen bestod av citronpaj, ny lekplats och massa igelkottar som letar lövhögar att sova i !

När du ler igen! Då skiner solen!

Dagar på ett sjukhus

Att vakna med ett skållhet barn under hakan, ett barn som skakar och termometern visar över 41 grader- det slår igång alla varningsklockor och adrenalinpåslaget var stort när jag i princip kastade in oss i bilen och körde alldeles för fort. Där på akuten gick allt så fort. Att gråta när bebisen av utmattning orkar skrika lite i alla fall när de ska försöka sätta en nål, att se sitt lilla lilla barn ha ont. Det är nog den värsta känslan. Sedan att sväva i ovisshet. Men nu är vi hemma. Att vakna mitt i natten av ett leende istället för gråt. Vi lever och andas igen, jag kanske kan tillåta axlarna sjunka lite,jag kanske kan få känna hur trött jag egentligen är, jag kanske kan få gråta ut all den oro jag burit de senaste dagarna. En oro som jag även tagit ut på familjen, alla har ju hanterat sin oro på olika sätt. 4 åringen genom att bråka med exakt allt och alla, 5 åringen med att vara som ett plåster när de hälsat på, 7 sjuåringen med att dra sig undan och inte vilja ses. Och jag genom att ha världens kortaste stubin. Men medans jag går där och nattar er en sista gång innan jag kryper ner i sängen så ber jag om förlåtelse, jag viskar att jag älskar er och jag andas in eran söta doft av sömn, snuttar och gosedejur. Jag tar ett djupt andetag och låter lugnet komma,men jag söver med ett öra öppet.

Höststormen viner runt knutarna

Och jag fick inviga nya klargula regnkappan! Vide sov i vagnen till halv tre i natt efter vi packat skogens konung i påsar, tänk vilken lycka vi har som har vänner som tänker på oss när deras frys svämmar över. Är så glad att vi fick chansen att köpa kött. Finns det bättre mat än eko, reko och fjäll <3

Sånt officersbarn gör en lördag

Militären hade sin dag då de uppvisade sig, bjöd på saft och kaffe ( ryktades om varma mackor men dem såg vi inte röken av) Barnen for in och ut ur alla möjliga fordon, bäst var kanske helikoptern och sen en hundvalp som enligt Grynet slog allt annat med hästlängder. Äckligast var väl den doftgran från Teknisk bataljon som nån av barnen tryckt ner i väskan. Ursäkta info avdelningen HUR tänkte ni där en doftgran som stinker herrparfym!?

Att ha fått sitta upp i vagnen

Hej världen!

Att bli lurad på sömn

Dunet har funnit sig tillrätta hos farmor och farfar, täta samtal berättar om en tjej som åkt båt, lagt nät, kollat in en skjuten hare och somnat före 18 på kvällen med vällingen i hand. Hjärtat svämmar över av tacksamhet, av lite saknad och de måste ju tro att vi ljuger om vaknätter och skrik. Lite har hon gnytt men kommit till ro med en hand på ryggen. Istället har Vide bestämt att kl 2-3 på natten vaknar man, gråter gnäller bajsar vill inte äta vill inte leka vill inte nåt, inte ens sjal eller bilstol- de säkra korten. Jag är som en mosig urtvättad disksvamp idag. en snabb runda med jogg runt kvartert och snart en dusch ska väl få fart på mig också. Kan säga att när man söver barn i vagn kl 6 en söndag och dimman ligger tät då är INTE många vakna på Fagernäs.

Att lämna bort, att få andas men detta ständiga samvete

Idun är ju min bebis, rent logiskt vet jag ju att hon är 2,5 år, att hon kan en massa saker, att hon klär sig, går på pottan, hämtar frukt och är retstickan nummer ett. Skrattar busigt under lugg med tutten i mun när hon ska spela svår eller blyg. Men hon är också den som varit sjukast, den som är liten och skör rent fysiskt och som vi måste passa lite extra på hela tiden. Den som kämpar på som jag får kriga och ringa samtal och bryta ihop för. Hon är den som för första gången på 6 månader sovit en hel natt. Hon är den som inte pratar. Nattskräck är inget jag ens vill önska min värsta fiende. De som tror att det är som mardrömmar kan ju alltid komma hit en natt eller två. Nu nattvandrar hon även och vi får stänga trappgrindar och dörrar extra noga. Nu ska pappan i huset jobba borta och hur gärna jag än vill så kan jag inte amma en och vagga den andra och ta hand om skrik och panik när nattmaran är här. Så erbjöd farmor och farfar att dunet och Hedvig skulle få sova där men hon har ju aldrig sovit borta utan oss, många tvivel och tankar har vi hunnit tänka jag och maken. Pratat om för och nackdelar, vågar vi, fixar hon det. Framför allt fixar farmor och farfar det? Men nu är hon där , hon hade vinkat och sedan somnat. Farmorn och farfarn är upplysta om språket och hörseln, om stängda dörrar och vad som just nu äts av damen i fråga.Det kan nog bli fint det här. Även den lilla sparven måste prova sina vingar. Och vi behöver sova för att orka kriga vidare och älska och vårda och ge.Men att slappna av helt det går aldrig som mamma eller pappa, och om du då har ett barn med särskilda behov då är det ännu svårare.

6 månader med dig

Vide nu har du varit hos oss i 6 månader,så älskad och efterlängtad lillebror <3 Hedvig undrar om du ska bli en lillasyster snart? Älskade ungar vilka funderingar ni har! Du vänder dig åt alla håll och kanter du hasar bakåt och du ler när du hör ditt namn <3 Du skrattar gott när syskonen leker tittut med dig, du sover bra, ammar fort intensivt och river klöser och sparkar mig under tiden, aldrig varit med om detta. Vill inte ha mosad mat, men ris och korv från min tallrik gick visst jättebra. Vägde in på 6120 g 64 cm lång. Jollrar och spottar och "pratar" med oss <3

Idag fyller den älskade maken, pappan, sonen år

Ja idag fick vi sjunga för den där halvan jag delar detta livet med! Och som det sjöngs! Presenten var lite trist tyckte barnen men det är bara för att de inte får följa med! En uteritt för två på Rånisgården! Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinlig grå blir jag utan dina andetag Kent säger det så bra, vi älskar dig mer än du någonsin anar.

Livet är dagarna som går, livet lever är minnen vi bär

Vi är tillbaka i vardagens rutiner, fast att säga vardaag har väl lite dålig klang, det är ju vardagen som är livet. Livet är sött salt och gråskalor. Frosten kom och med den hösten, sommaren försvann för att vila upp sig inför nästa gång. Bären i skogen lyser blåa och röda, har man tur finner man en svamp eller två som räcker till en god macka när barnen behagat somna. Dunet börjar på förskolan vilket sätter spår i nattsömnen och vi kämpar mot monstren. Vide blir i morgon 6 månader, så mycket händer, vaken , pigg och en egen liten person som gärna gosar in sig under hakan, pillar i pappas skägg och studerar allt vi gör med stor blåa ögon. Han verkar helt återställd efter sin antibiotika kur förutom torsk i munnen. Barnen är glada att skolan börjat! Så skönt att de trivs på en sådan viktig plats här i livet. Jag hoppas att det även håller i sig för Liv <3

En vakande hand

Stökiga läggningar, nattskräck, en övertrött ledsen bebis och så går brandlarmet, min näsa känner stickande lukt- elektronik. Paniken är total jag tar Vide under armen Björn har Viggo som hysteriskt skriker det brinner det brinner! I famnen har han sina nya leksaker från helgens kalas, jag irrar runt ringer 112 får på mig byxor först när blåljusen stannar utanför på gatan. Ut med barnen i hällregnet. Jag hittar ingenting får på mig en jacka Vide har ingenting utom pyamas och snutte. Grynet sover, Idun sover äntligen, Hedvig gömmer sig. Inte en en bilnyckel eller plånbok. Ingenting hittas av rökdykare eller med värmekamera, alla känner lukten även utomhus. Man går igenom hela parhuslängan men inget hittas. Brandmännen hittar inget svar på vart det kommer ifrån men huset brinner inte, ingen el inga lampor. En lampa i hallen ska bytas ut och brandvarnaren ska få föröka sig. Fyra räcker inte för att fylla den oro jag nu bär. Det är ett år sedan vännerna förlorade allt. Vad tar man med sig? Allt löser sig det vet vi ju, men det sätter spår. Helt klart bär mina barn spår av det som vännerna fick gå igenom, vilka ärr har inte deras barn då? Idag är hjärta och hjärna härjade.

Videliten

5 månader har du blivit, vår lillkille. Så älskad och kramad och Idun ser ju som sin livsuppgift att väcka dig, till vår förtret. En krokig fot och en urinvägsinfektion stör ditt lilla liv just nu men det ska nog ordna till sig det med. du är pigg, vaken och gillar att prata och skrika glatt så du själv blir förvånad. Vill inte sitta i babysitter eller babygym om inte någon sitter bredvid- en riktig famnbebis <3

För det är ingen vanlig dag för det är Hedvigs födelsedag Hurra Hurra Hurra!

Så sjöng hon och ja må hon leva, ungefär hela dagen. Hon var glad som en lärka och sjöng som en likadan! Hon bara fnissade lite blygt och ögonen gnistrade när hon såg cykeln och hjälmen under sängen, fort fort hade frukosten landat i magen och sedan såg vi inte henne på hela dagen. Ut i regnet och cykla!

Höst i mitt bröst

Nu är den här, den rullade in, under en natt kom hon- hösten. Hon fyller mitt bröst och mina lungor med en klarare luft. Det är lätt att andas. Det är kallt på morgonen och daggen ligger tung som en våt matta över allting.En del björkar har redan bytt färg, till en rostbrun nyans av grönt. Vi har tänt ljus på kvällen och jag känner att en kopp te kan vara riktigt gott innan sängen ropar. Iduns nätter är sämre igen och vi försöker med en massa trix för att det ska bli så bra som möjligt. Men nu har hon förskjutit skriket och paniken till kl halv sex så vi får väl ställa klockan och väcka henne vi fem tiden. I dag tror jag vi tar på oss kläder och varma tröjor, trots regn i luften kan vi springa och leka och tända en eld vid vattnet.

Det kom en bukett

När vänner fångar upp och ser oss där vi är, och skickar tro hopp och kärlek genom hela avlånga landet då känns det lite lättare. I morgon är det jag som fortsätter kriga #kämpavidefuckPEVA

Som en käftsmäll

Jag har anat, vi har sett och vi har frågat. Men nu står vi här ändå med en liten kille som har PEVA/klumpfot och som ännu inte fått börja sin behandling. Trots att det är ärftligt och hans syster hade det ordentligt på båda fötterna. När vi anmälde deras miss med Grynet bedyrades det att man nu infört nya rutiner och att ortoped skulle titta på alla barn innan hemgång från bb om man misstänkte PEVA. men inte det...vad är oddsen att man missar två barn och dessutom i samma familj !? Jag har gråtit, jag har varit arg och nu är jag mest trött, leds och uppgiven. Lilla fina videungen, så ovetandes om vad som väntar. Och det som smärtar mest är att mest troligt har hans vårdtid förlängts och han får börja nu, nu när han vill sprattla och åla och krypa. Och ingen kan svara på om detta med att man missat det har som helst effekter på behandling och resultat. Och vem ska orka kriga om inte vi orkar, när jag inte orkar vem orkar då?

En annan luft, har smugit sig på

Det slog till och blev 27 grader dygnet runt i ca 14 dar, nu bara från en natt till en annan är det 6 grader då jag kliver upp med Idun och Vide, det drar kallt och lite rått kring fötterna när jag öppnar ut på altanen. Daggkåporna har stora fina droppar där bladen möts. En annan vind, en doft av höst när jag fyller lungorna. Vi kommer ha många varma sommardagar kvar men med en underton av kallare tider, klarare luft och blåare himmel. Hösten är mer krispig än sommaren som flyter ut i varma blåa toner och ljumma vindar. Den mättade mörkare naturen är mätt på sol och suger ut det sista skälvande soltimmarna. Nätterna är skummare, belysningarna tänds längs gatan och ikväll tänder jag faktiskt några ljus.

Hägnan häng

Idag drog vi till Hägnan, kollade in djuren och husen och fick åska blixtar och ösregn på oss. Hedvig höll för öronen och ville hem. Picknick åt vi i danslogen med hagel och stora tunga regndroppar som dunsade ner runt oss. Lite spännande tyckte nog alla att det var! Haddukarna som vi hängde ut innan vi for lär ju inte bli torra idag. Och lastbils cahuffören som körde om oss i ösregn där man knappt såg något och som fyllde min vindruta så jag fick stå på bromsen, den hoppas jag skärper till sig nästa gång tar jag reg nr. Hade pulsen i halsgropen och barnen undrade vad som hände.

Vi fortsätter svettas, men kanske inte fult lika kvavt, men fuktigt. Och jag försökte förklara för barnen vad som menas med rötmånad, inte helt lätt! Vide hade lite feber på morgonen men tror det kan bero på tänderna.Idun slog till med en attack i natt och vi får ta tjuren vid hornen och hoppas schemalagd väckning funkar igen. Kusiner i höger vänstervarv har förgyllt dagen sen blev det promenad och cykel och kickar för att avsluta med inköp av lördagsgodis. Jag skulle göra maräng men den säckade ihop till en lös smet efter jag tillsatt chokladen !? Nåja hoppas den blir god ändå, frågar Björn om han tror den blir god, Jo då mamma hör jag från köket, jaha sa jag hur så. Jag tog en liten bit! Hedvig din lilla norpa!

Svettiga dagar och heta nätter

Sommaren kom och det med besked, att vår stad ligger mellan 4 berg gör att här blir det otroligt hett och kvavt och varje em rullar åskmolnen in men kommer aldrig längre än runt stan då bergen är i vägen, ett sorts anticlimax då svetten och luftfuktigheten stannar kvar. Vi skulle behöva något som rensar luften! Vi badar varje dag, äter sommarluncher ute, svär över sand och gräs i hela huset och vänder oss i svettiga lakan på natten. Jag och Videungen sover illa och jag får nästan panik av värmen, fixar den inte alls sedan Iduns graviditet. Måste bara in på en toa och spola kallt vatten i ansiktet annars börjar världen snurra. En migrän attack fick jag också, länge sedan den där lilla rutan blinkat i högra synfältet och ögat velat lämna huvudet. Värmen verkar hålla i sig och regnet skjuts på framtiden enligt prognosen.

Andra museet på en vecka!