En vecka har gått

Hon är vaccinerad, hon dadar och dodar och "pratar"högt och ljudligt. Hon är den gladaste lilla dununge och vi skrattar nöjt att så glad som efter denna antibiotika kur det har hon inte varit sedan innan jul <3

Det är onsdag och det öser ner och morrande från öst?

Ja alltså det regnar så där infernaliskt att vattnet studsar från marken och slår sönder de stackars blommor som råkat komma upp, 10 minuters promenad till dagis och jag fick hänga in alla kläder i torkskåpet. Idun sover gott ute i vagnen men blir till att ta in den och hänga allt sen. Det kommer aldrig bli ljust idag, vi ser inga flygplan men vi hör dem. Dag tre av den stora flygövningen här i Norr. Debatterna går sjövilda och jag lyssnar med ett halvt öra men ibland kokar jag av ilska. Med lite insyn bakom de gröna kläderna så vet jag att världen är inte svart eller vit, ond eller god. Och hur gärna vi än vill så måste vi kunna försvara oss. Sedan säger jag inte att vi ska bomba och spränga och allt vad man nu kan göra för hemskheter. Men vi ska också vara på det klara med att utan vapen kan vi inte åka till de länder som ber oss om stöd och hjälpa dem.När det skanderas om att man inte kan bomba fram fred så vill jag att de som ropar ska veta att vi kan inte alls i många fall kan åka med humanitärt stöd till de drabbade utan militären, då de som reser vill ha beskydd och komma hem hela. Tänk om vi kunde få ha fred på hela jorden, det är väl en dröm vi alla när vid vårt hjärta men tyvärr ser det inte så ut. Och när landet i öst spänner musklerna då känner jag mig liten mitt i den stora världen som faktiskt blivit kallare och hårdare det senaste året.

Så var hon då ett år

Vårt dun , ett år har gått sedan vi fick träffa vår stjärnkikare. Och hade det inte varit för att du låg just så och spanade mot himlen så hade du fått se dagens ljus där och då i vårt sovrum- och det hade väl gått det med. Kvart i två väckte jag din pappa av att värkarna kom från ingenstans till varannan minut och medans han ringde 112 och mörkade att sos-operatören inte ville skicka en ambulans så flåsade jag och gnydde mig genom några samtal till vänner och tredje gången fick jag napp och vi kunde få någon som passade dina syskon. Kommer nog aldrig glömma "jag sover, ska jobba kl 7 " och sen var luren pålagd i mitt öra ;) Ambulansen kom med två fina kvinnor som betryggande talade om att de förlöst 19 barn och allt gått fint, de ville inte åka in men det ville jag och tur var kanske det. I Sävast var det stopp i parkeingsfickan och jag hade krystvärkar! Men vägrade föda i en ambulans trots uppmaningar om att det är bättre det än i farten. Nåja man är ju så rationell i sådana tillfällen har jag hört. Så föddes du en varm natt i maj och vi mådde fint. Du orsakade din mammas första stygn och du har ända sedan dess hållit våra hjärtan i dina händer. Din bror avgudar dig och trots besvikelsen när farmor och farfar på morgonen hade berättat att nu har ni fått en lillasyster så " mamma det var ju Idun vi väntade på" Du älskar att få henne att skratta, vill hålla och leka och att hon sover med dig i ditt rum är nog det finaste du vet, vilket berör mammahjärtat till tårar. Han har inte riktigt släppt tanken på en lillebror och hävdar att du är ju minst men att det kommer du inte vara, "Idun kommer också bli en storasyster säger han snusförnuftigt" Kloka fina Viggo jag hoppas din önskan slår in. Du är en liten tös som är en kopia av din lillebror både till utseende och sätt, en tunga som alltid sticker ut och ger dig ett lite tokigt utseende samtidigt som du ler så man smälter. Alltid glad alltid, lätt. Väger dina modiga 8 kg (två mindre än övriga syskon i denna ålder) är knappt så lång att du når över läragåvagnens handtag. Du vill inte bli matad utan ska äta själv tyvärr hamnar det mesta på golvet då du är otroligt selektiv i vad du äter och inte. Vilket får oss att ibland slita vårt hår, bebisar måste äta! Du har älskat att amma och slitit i min tröja när snuttbehovet är för stort. Du har gärna din hand där inne när du ska sova och tutten ja ni vet ju resan med tutten. Men nu kan du suga på den och får du bara vila mot bröstet så kan du komma till ro. Ska bli spännande och se om du blir lika mjuk i sättet som din bror, om du också kommer vara lite lillgammal och älska hela världen. Just nu är du lite mera mammig men kikar på folk bakom min axel och skrattar. Finaste lilla Idun- en stjärnkikare som gjort oss Starstruck!

När livet sattes på paus

I dagarna som förflutit denna vecka har vi svävat i nån sort limbo. Att inte veta och att oroa sig och samtidigt vara en bra förälder går inte alltid hand i hand. Jag har varit stingslig och trött då ensamheten gör mig ledsen när maken jobbar borta och nattvaken med Idun har avlöst varandra- två spruckna trumhinnor blev resultatet av vaggandet och vyssjandet till toner av natt tv och smattrande regn. Så kom fredagen och SAMTALET. Vi kan andas ut för en stund vårat hjärtebarn är inte ett med hjärtfel. Men något är det som gör hennes lilla kropp sjuk och mottaglig för alla sorters baciller så nu ska nya prover tas och jämföras med dessa redan tagna och så får vi se vart vi landar där efter. Ordet cancer har hängt som en tung dimma över oss, men inte idag. Hur det ser ut om 14 dar det kan jag inte svara på men i helgen firar vi ettåring och njuter av att pappan är hemma och oron skingrats för stunden.

När tyllkjolen hängts undan, och ljuset släckts

Och vi vaknar till en solig måndag, jag torkar snor, fyller diskmaskinen och inser att fasen så lyckligt lottad jag är. Jag kan få en bit av båda. Visst, benvärmare, smink och talk och svettpärlor i pannan och spänningen innan man ska in på scen det är väl liite mer glamour än stekta makaroner och korvbitar, disk, tvätt och middagslir. Grannen tyckte i alla fall jag såg ut som Greta Garbo idag!

Och när jag kom hem

Efter två långa föreställningar fick jag efter en skön dusch ta en sömnig Hedda i famnen när sängen inte dög och i soffan med filten och snutten kände jag hur hennes hjärta slog i samma takt och andetagen blev tyngre, tillslut sov hon och jag kunde snusa in hennes doft och gosa ner min näsa i håret och bara känna hur mycket jag ändå saknat dem under dagen. Men jag har även blivit så mycket bättre på att släppa kontrollen och slappna av för 'ven om jag längtar så kommer jag ju hem sen och ett mammahjärta kan behöva lite annat sammanhang ibland.

Att återuppta ett slumrande intresse

Men det är ju så roligt! och idag har vi skrattat och dansat nonstop och fikat och surrat och drömt, även fembarnsmammor har önskningar!

Att ha fina vänner

Idag har vi mest snurrat runt och besökt fina vänner, ätit paj och plättar och lämnat blommor till en av dem som fyllde jämt, en fin lördag med andra ord en sån där man kan plocka fram och som ligger som bomull runt hjärtat.

Inahlera och utreda

Fin läkare som tog sig an oss i går. Allt från avföring till blodprover ska kontrolleras, remiss till ÖNH och vad hjärtat anbelangar så kunde hon inte höra något blåsljud då hon rosslar för mycket. Blir att inhalera hemma i 4 veckor och återbesök då. Men vi kunde enas om att man ska inte låta så där även fast man är pigg och glad ( som en del läkare vi träffat menat på att hon är ju så glad så det är inget fel). Man ska också äta mer om man är i denna åldern. Skönt att bli tagen på allvar.

Att ha börjat med tutte

Med två veckor till ettårsdagen så sugs det frenetiskt på tutten akompanjerat av ett mmmmmm emmmm! Lite sent påbörjat kanske ;)

Inhalera mera

Våren i all ära men pollen försvinn! Här hostas, kraxas och är hest hos flertalet familjemedlemmar. Ska iväg nu för att inhalera Idun på vc, detta sliter lite på tålamodet hos alla. Jag hoppas nu att återbudstiden jag nyss fick ska ge oss lite mera svar på tal och hjälp och om det nu inte är något ja då är hon bara en liten en med rossel och dålig tillväxt ?

Hon växer så det knakar

Inte på längden och vikten men motoriskt och man jublar varje gång något nytt händer. Som att man inte varit med om det förr eller att ens barn är den första att komma på hur man vinkar! Nu när jag eller Björn kommer in genom dörren kommer hon snabbt krypande och ska upp i famnen. Hon vill gärna goa, slita i mitt hår och skratta. Busa med Viggo är en favorit och frågar man vart Viggo är tittar hon ut genom fönstret om han är på skolan. Älskade barn ha inte så bråttom samtidigt som jag vill att du ska lära dig en massa nya saker, dubbelt det där :) Nu kan hon vinka, vart lampan är, leta syskonen och hon går nog snart. Allt och då menar jag allt ska in i munnen så det plockas hela tiden här hemma. När hon äter önskar jag att vi hade hund.

Att vara frustrerad

Iduns läkartid sköts på framtiden igen och jag kan liksom inte släppa det konstanta flåset och tunga andningen, bricanyl som inte hjälper , rosslet, den tappade vikten. Pigg, glad jamenvist! Men ska man svettas när man äter och kryper? Att bvc tittar med bekymrad min är inte heller skoj. Vad gör man? vart vänder man sig nu? Kan man inte bara udersöka hjärtat så vi får veta bu eller bä, då kan vi utesluta det, jag gillar uteslutningsmetoden jag. Vi kollar det å det å det, så vet vi ju i alla fall vad vi INTE har om en säger så.

Att söva barn och höra storspoven

Uppstigning innan fåglarna vaknat, att stå på bron i ösregn med inslag av snö och söva barn till ljudet av en storspov och lukten av gödsel. Det väcker barndoms minnen och jag bestämmer där och då att jag ska i sommar ta med barnen och vandra längs stigar där jag växte upp och sprang dagligen som barn.