4 årstrotsen är här i all sin härlighet, väckte nog hela Fagernäs då jag skrek som en galning efter viggo då han drog iväg från mig och fick den höggravida mamman att ramla i gruset och skrapa ett snyggt knä.. Det dåliga samvetet kom på en gång- kanske inte skulle skrikit så åt honom - men inte ska väl en nästanfyraåring få bete sig hur som helst?? åå gråter lite av alla misslyckade känslor..
Det är inte så lätt att hantera små trotsiga alla gånger. Man skriker och nästan samtidigt ångrar man att man skrek. Men det är svårt att alltid vara lugn och pedagogisk när man blir arg själv. Men just det att man reflekterar över sitt eget beteende säger väl något om att man försöker göra sitt bästa, tänker jag.
SvaraRaderaJag håller med Annelie - bra skrivet!
SvaraRaderaDet låter så smärtsamt att du dessutom trillade! <3