Livet är skört

Återigen kastas man tillbaka ordentligt i verkligheten och inser att livet är så skört. Sjukdomar som upptäcks eller som nu en tragisk olycka i närheten men ändå så långt bort. Det störtade militära flygplanet har väl inte undgått någon. Och jag kan inte sätta mig in i hur de anhöriga, arbetskollegor och andra militära förband som är där nu känner sig. Men jag kan tänka mig att det lagt sordin på övningen, att allt inte riktigt genomförs med samma driv som det var tänkt trots att Norge som drabbats hårdast av tragedin är ledare av Cold respons och har bestämt att det ska fortsätta enligt plan så kan det ju inte riktigt det ändå. Och vädret ska vi inte tala om, det regnar och snöar från alla håll samtidigt. Det var några timmar av svettig oro innan man visste om det var svenskar ombord. Känns inte super tryggt att ha B där uppe i ovädret men jag pratar med honom varje dag och det är skönt. Och när jag längtar som mest då kan jag lukta lite på hans skjorta i förbifarten och genast känns det som att han är hemma igen <3