Ja lite så känner jag mig, morgonen börjar aldrig bra om man snäser åt varandra och barnen lever om och man får börja med att avstyra rivning av vardagsrum och bråk. Kanske mest mitt fel? Hormoner på topp? Eller så det mest troliga, den konstanta sömnbristen som kulminerat under denna övningsperiod. Inte ens kärleksmumsen jag bakade igår kväll var goda :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar