tisdag 30 augusti 2011
Natten med gipset
Ja så klart blev den ju inte som dom vanliga nätterna och jag förstår henne. Det stramar i fötter och leder, knäna gör säkert ont, gipset är tungt, varmt å kliar. Med alvedon och snuttande och gungade i vaggan så kunde vi till slut få några timmar på morgonkvisten. Sen fick hon sova gott i sin vagn under en promenad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lilla Grynet! En tuff tid, både för er och för henne! <3 Många heja-rop från oss!
SvaraRaderaJa dom tackar vi för! <3 När jag tänker på vilket berg vi ska över så kan jag känna orken tryta redan nu.. men vi ska orka för det är det vi måste göra. Men jag kan känna att detta är så svårt. Stora kramar från oss!
SvaraRaderaÅh, stackars! :( Sjukt nog kommer hon att vänja sig!
SvaraRaderaOch du. Om det bara var sänggåendet så. Tog mig 30 minuter med en gallskrikande unge hem idag från affären (som ligger 2 minuter bort)... Man känner sig inte helt snäll när man tvingas brotta ner en rabiat unge i vagnen (som hon gång på gång slingrar sig ur selen och är på väg att slänga sig huvudstupa i marken från)... :(
Men jag håller med, tyvärr blir det att man snäser till när man inte vill egentligen. Men det berömda tålamodet tar tyvärr slut ibland.. :(
Petra, jag kan bara föreställa mig hur du känner, men när jag tänker på er situation just nu, får jag en klump i hjärtat. Nog kommer ni att fixa det här, ingen tvekan, men jag förstår att det känns som att orken tryter redan nu. Man får ju ont i hjärtat när man tänker på lilla Grynet gipsad! Många kramar!! <3
SvaraRadera