Orken tryter

Ja det gör den faktiskt, vet inte vart orken och modet ska komma från snart. Jag har öst ur mig själv, jag har lånat styrka från mannen, jag har tankat energi från fina vänner och peppning. Men nu är det tungt och det tyngsta är ju smärtan. Den suger orken och energin ur en. Jag börjar tvivla på vad kroppen och knoppen orkar med och kan. Jag vet att vi inte ens är på "riktig övertid" ännu, men det är inte det som är jobbigt. Det jobbiga är att jag inte får sova för dessa förvärkars skull, jag kan inget göra utan att smärtan drar igång och river genom magen, strålar ut i rygg och ben, och det enda som hjälper är stanna upp andas djupt och ligga ner. Men vem har tid att ligga ner hela dan?? Lyfter Liv till skötbordet, andas igenom det onda byter på henne och andas igen. Ikväll måste jag erkänna att jag nog tror att det är dags.. Men det har jag sagt i snart 4 veckor nu som dessa onda onda värkar har härjat mig. Ärtan verkar inte nämnvärt brydd ;)