Kaosigt!

Är väl ordet som bäst beskriver vardagen nu! Att ta sig ut är ett helt företag jag undrar hur vi ens ska ta oss ut när b börjar jobba igen?? Men än så länge har ju lilla grynet inga rutiner, hon äter och sover mest hela tiden, och olika tider. Om några veckor kan man nog se ett mönster som man lärt sig förstå. Kan snusa i hennes tjocka svarta kalufs av hår länge länge och blir alldeles rusig av lycka! Hon är ljuvlig! Mina andra socker är för goa, de vill sitta nära, så fort hennes snuttefilt är på vift så kommer någon med den. Liv vill sitta kloss i när jag ammar och Viggo han byter blöja på dockan, bäddar tigern i babyskyddet. Men sötast är han nog när han inte hittar mig utan springer runt och ropar var ee du min mammaaa, mamma vi måste rädda mamma!

Så var det ju det där med kroppen, den känns lös i konturerna om man säger så ;) Magen är platt på morgonen för att sedan inte vara så platt..inser ju att det är bara 4 dar sen hon kom och är väldigt glad åt min kropp som lät mig komma i mina jeans igår! Ska inte ge detta mer tanke förrän efter 8 veckors kollen hos bm. Nu ska kroppen å knoppen återhämta. Jag ska njuta av mitt kaosiga liv! Ta och skriva ner en förlossningsberättelse. Och förundras över hur fantastiskt det är att ett nytt litet liv har börjat sin vandring här hos oss, med oss. Moderskeppet har förlorat bollen på magen men modershjärtat det växer för varje dag.