Liv och bakslaget

Nog visste vi väl att det skulle komma, inget går ju smärtfritt eller varar för evigt. Men det känns pest helt enkelt. I natt somnade hon efter 02 då b vart ute med bilen ( vi som inte kört med henne på månader nu) Och nu ikväll vägrade hon ligga i sängen hon har skrikit sig svettig och tappat andan lilla sockret..mammahjärtat gråter. Och en massa olika teorier snurra i huvudet: inte nog trött,magen, mörkrädd igen,trots- hon hör Viggo och oss och vill inte alls sova, ont någonstans????????? Jaja jag kan grubbla mig grön å inte få nåt svar nu fick hon följa med b och hämta maten på max kanske somnar hon, kanske inte. Känns dumt att börja söva henne i bilen igen.