Perspektiv

Svetten rann och jag var nådigt irriterad och stressad av att hela fm pusslat med amning, lämningar, lunch och att ens köra oss till nästa stad för att få hämta bettskenan till oliven. När så tandläkaren konstaterar när hon öppnat asken att den är för liten och vi får åka hem... När jag sedan läser om Bryssel, om ännu ett terror attentat då ser jag på barnen och vi lever <3 Visst blev det bökigt och krångligt idag men vi- vi lever. Ljuset måste nu få segra, det måste få sippra in i varje liten springa och som en maskros kan växa mitt i en asfalterad gata så ska också våldet få ta en annan väg, en väg bort. Och ljuset ska få segra, finns inga alternativ, våra barn ska få växa upp fria.