onsdag 25 juni 2014

Fult eller fint allt ligger i betraktarens öga och du kan aldrig veta vilka minnen som ligger i den trasiga golvlisten

Har tänkt dessa tankar förr men nu lyckades jag få ner dem på en bit papper så de inte skulle undfly mitt amningsförvirrade tillstånd. Vad är det som säger vad som är fult och vad som är fint? Vad som är trendigt och vad som är inne? Jag kan bläddra i magasin med perfekta hem, drömma om stora köksöar, marmor och vindpinade terasser med grånade utemöbler i teak. Men är det bättre i det hemmet? Är de som bor där gladare än vi som bor i mindre hus eller lägenheter med tryckimpregnerat virke och flagande färg på stuprören? Tror inte det, men ibland kan man ju tillfälligt bli lite galen och tro att har man bara allt det där så blir livet perfekt. Jag har nu bestämt en gång för alla att jag ska se det fina och inte det "fula", den där svarta randen i hallen från läragå vagnen den är ju ett fint minne från Viggos första steg istället för en förstörd tapet, märken i dörrposterna vittnar om glada barn och lek med dockvagnar, märken i golvet är "ärr" från en barndom. Hela huset vittnar om att här växer en familj upp, ihop, samman. Självklart får inte huset förstöras men att tro att i ett hus man lever i blir det inte märken och skavanker. Men tänk istället att alla dessa märken är ett bevis på att här lever man livet. Ett hus ingen lever i har ingen själ. Det dåliga samvetet för att vi inte hinner renovera, måla, spackla, spika spolar jag ner i toaletten och när jag drömmer mig bort en gång för mycket eller tar åt mig när någon påpekar att den där tapeten har ni inte bytt än då ska tänka på den där dörrlisten med alla barnens olika längder, år och datum som brann upp en natt i november, ett minne som var fyllt av kärlek, och så mäter jag mina barn en gång till och noterar deras längd och datum och sen om vi någon gång flyttar eller renoverar då får listen brytas loss och följa med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar