Prins på vift

Tänk snart har vi en skolkille? vem kunde tro det! allra minst vi. I veckan som gick var det ett info möte på skolan om vad som händer under våren , faddrar, äta på skolan och rent praktiskt lite kring skolstarten. Ojoj det ilar lite i mammahjärtat, skolgården har inga stängsel..en rastvakt på 155 barn.. Den där fina känsliga 5,5 åringen längtar så det knakar efter skola, läxor, vetgirigheten är enorm och det är 1000 frågor om dan allt från hur ris växer till vad äter rävar eller varför växer det skelett på bebisen i magen. Vi googlar, läser i böcker men ibland måste jag ju säga att jag faktiskt inte vet och då kan han bli lite sur. Han är mån om syrrorna, han är mån om mig och bebisen han är så go att hjärtat svämmar över, lika fort kan vi bli arga och han gråter och vi får kramas och vi pratar om raseriutbrotten ibland säger han att han inte vet varför det bara blir så argt i kroppen, lilla vän det är så här att växa upp vill jag säga då och bara vagga honom i famnen. Så liten i bland men ändå så stor. Ha inte så bråttom att växa upp vill jag säga åt honom ibland, du hinner <3 Idag har han stannat hos farmor och farfar när vi andra for hemåt för en ny vecka. Aldrig tidigare har han tvekat, aldrig förut har jag sett den där ängslan i blicken, "mamma glöm inte mig nu" eller "mamma vi kan väl stanna alla en natt till? kommer ju sakna dig" fina fina prins jag kommer ALDRIG glömma dig. Mycket som utvecklas nu och det är spännande.