Skriker och låter illa, hamnar så lätt på 3 åringens nivå.. Får dåligt samvete. Nu när jag duschat och de små sover och jag ser lite lego, ett par små trosor, en overall som inte hänger utan ligger slängd i hallen. Spelar det roll egentligen? nej det gör väl inte det för utan dessa saker avd skulle mitt liv vara fyllt av då? Inga blöta pussar, inga kladdiga kramar, inga skratt och inga Gry händer runt mitt ansikte som säger "min änklingen du är min mamma" Ingen Viggo Prins som funderar om döden och vill ha "konfritt". jag är rik, jag är ödmjuk inför all kärlek vi fått till oss och jag lovar älskade ungar att jag ska bli bättre på att inte höjja rösten. Fick ett enormt fint beröm från dagis, "era barn är så uppfostrade, tackar för maten och när de får något och tvättar händerna utan att man måste säga åt dem. De är artiga och hjälpsamma." Sånt värmer <3